Forget my Eagerness

Om det är någonting som jag måste bli bättre på, så är det definitivt att kunna dra ut på saker och ting. Lära mig att njuta av det så pågår just nu, och bara lämna det vid det. Bara låta det vara och, när det behövs, låta det få växa för sig självt. Oftast så är ju tiden den magiska ingrediensen som löser det mesta.
Nej, så fort jag ser åt vilket håll det går åt, så vill jag ha allt på en gång. Och det är då det går sönder.
Det som dock gör mig otroligt förvirrad är att vi ständigt matas med buskapet om att "vi har så lite tid" och "ta tillvara på tiden!", samtidigt som man bland måste ge mycket tid år vissa saker. Men hur ska man veta vad som behöver tid och inte?! För jag har tydligen ingen som helst fingertoppskänsla när det gäller sånt!
Rent generellt så borde alla bli bättre på att stanna upp och uppskatta det som man redan har. Har vi inte lärt oss än att gräset inte är grönare på andra sidan? Vår tids största klyscha, men vad hjälper det när ingen lyssnar till den?

I hope I'm wrong berfore I die of Boredom

Jag hatar att vänta, det finns inget värre.
Just nu försöker jag bara få tiden att gå så fort som möjligt så att jag kan få börja jobba i Åre. Samtidigt så känns det ju så himla dumt att bara "sitta av en massa tid", kan jag inte hitta på något vettigt att göra under tiden? Heltid på dagis hela november, skulle sitta fint.
Jag har i alla fall besämt mig för att åka hem imorgon, det var skönt att vara här, hos Jessica. Fan, vad jag har saknat Östersund!
Och fan vad jag har saknat Sandra och Jessica! Det mest underbara med hela helgen är att det inte har märkts att vi har varit borta från varandra. Det har känts precis som vanligt, med allt vad det innebär. Och det känns så himla tryggt. Men det är väl det som menas med riktig vänskap.

Song of the Day: Paul Weller - Kristian Anttila

A summary

Jag sitter hemma hos Jessica är försöker samla krafter till att ta mig en promenad ut på Frösön. Tänkte se hur hon har det på jobbet, och frisk luft är jag i stort behov av just nu.
Den här helgen har varit (är) så himla intensiv.
I fredags åkte jag på värsta snefyllan, så otroligt orutinerat.
Skulle egentligen ta det lugnt igår, men det blev ju som det blev. Nu har precis tagit en dusch, men känner mig fortfarnde ofräsch. Och trött.
Har inte riktigt bestämt när jag åker hem, men det känns inte som att jag har så bråttom hem.

Song of the Weekend: Please, Please, Please - Shout out Louds




3 things which made my Day

- Koop inledde dagens avsnitt av Grey's Anatomy! Det var trevligt.
- På gymmet idag spelades Coldpalys "x & Y", kanske inte den mest självklara musiken, men det kändes lite mer hemtrevligt på något sätt.
- Editors har, för närvarande, den snyggaste videon på Mtv. Kan även vara så att det är den bästa låten, (alltså An end has a Start), men det låter jag vara osagt.

Another day leaves so Slow

Jag undar varför det är så himla svårt att göra något vettigt av de lediga dagarna man har. Jag upplever det som att det är mycket lättare att göra sin fritid mer meningsfull då man har mycket att göra all övrig tid.
Jag och Lovisa diskuterade precis det här för några dagar sedan, och det vi kom fram till var att man får ångest över att man inte gör någonting, och sen kan man inte göra någonting på grund av all ångest. Det blir en ond cirkel.
Idag var ett klockrent exempel på en sådan dag. Hela förmiddagen gick åt åt att fundera ut hurvida jag skulle ta en promenad eller inte. Och man kan väl säga att jag fortfarande funderar. Som en liten parantes i allt funderande, passade jag på att städa en garderob och slängde en massa kläder och tyger som jag, av någon outgrundlig anledning, hade sparat. Jag har nämligen kommit fram till att gamla kläder och saker, som inte används, bara är i vägen och hindrar en från att gå vidare i livet. En teori som jag även försöker överföra till min kära mor, och som går sådär. När det var över, tog jag fram en massa gamla tyskapapper från skolan, eftersom en uppfräschning är på sin plats då jag skrev i ansökningen till Skistar att jag kunde prata tyska. 
Radion har varit mitt ständiga sällskap idag, och jag vill passa på att rekomendera Christer i P3. Ett helt underbart trevligt program! 

Song of the Day: A Littl Bit - Lykke Li

It's Sunday, I'm not in Love

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Hade dagens avsnitt av Andra Avenyn i bakgrunden när jag läste mina tidningar, som jag unnade mig efter träningen (Åka Skidor och Modette), och det första jag hörde var att de har Friday I'm Love med The Cure som vinjettmusik! Sedan så hördes såväl David Bowie, med Heroes, och Morrissey.
Jag vet inte om jag ska tycka att det är bra med en serie som innehåller bra musik, eller om det bara ska ses som ett patetiskt försök till att tilltala "rätt" publik. Jag menar, de har ju tagit de mest lättillgängliga låtarna från artister som (i alla fall har varit) på musikens bakgård. Och följden av det blir ju att det snart existerar en masssa brats som tycker att The Cure har skrivit soundtracket till deras liv. Vilket är helt fel.

Så jag har nog bestämt mig för att jag tycker att det är ganska dåligt.


 

En Kent-dag

Det är otroligt störigt när man har en riktigt dålig dag, och man inte riktigt vet varför eller hur man ska göra för att den ska bli bra. Och ska jag vara ärlig, så är det nog bara att försöka ta sig igenom dagen så att man får gå och lägga sig och vakna upp till en ny dag.
Jag tar mig igenom dagen genom att lyssna på Kent. Vilket känns som den ultimata klyschan, men det är så befriande att lyssna på dem när man är lite låg. Och dessutom så var det väldigt längesedan som jag lyssnade på dem, och jag blev faktiskt lite glad när jag upptäckte hur bra de är! Jag hade nästan glömt bort det. Så dagen var inte helt igenom dålig trots allt.
Och på tal om bortglömd musik, så har jag återfunnit Coldplays "A Rush of Blood to the Head", fan vilken underbar platta det är!

Song(s) of the Day: Berg&Dalvana - Kent
                                 Clocks - Coldplay


Honesty

Jag är ganska stolt över mig själv att jag kommit fram till att ärlighet vara längst.
Igår gjorde jag någonting som jag önskar att fler borde göra, och som jag önskat att fler hade gjort mot mig. Jag talade om för Honom att jag inte vill att det ska vara/bli seriöst.
Fan, vad jobbigt och svårt det var, men jag fick ur mig det jag ville ha sagt. Något så när, i alla fall.
För det är ju faktiskt så, för att citera Rocky;
"man vill ha kakan, äta upp den, trycka upp den i fejset på någon, äta den och beställa in tusen till."
Och det är ju också så att ingenting är svart eller vitt, och även fast jag vet att jag inte vill ha den där kakan, så vill jag åtmindstone ha halva kvar så att jag kan äta lite på den ibland. Just det där är ingenting som jag är speciellt stolt över, men det är så som jag känner och tänker just för tillfället. Och nu vet Han om det.
Så glömt inte att (klyscha-varning!!) ärlighet vara längst.

Senare, samma kväll:
Jag har försökt att ringa, men mobilen är avstängd. Men jag förstår verkligen att jag inte är så populär just nu.
Jag vet inte om jag ska vara glad eller bara frusterad över min empati, för nu har jag riktigt dåligt samvete. Och egentligen så är det ganska egoistiskt av mig att känna så. Jag borde egentligen bara släppa det där nu.
Det blir ju inte bättre för någon av oss om jag ska hålla på och stöka i det där.
Det är överspelat, helt enkelt.
(Vore helt suveränt om jag bara kunde lämna det så där, med en snygg one-liner, men jag vet att jag kommer att ringa tills jag får svar och sen blir det ju som det blir....)

Song of the Day: Bend to Squares - The Postal Service

Beatutiful People

Det är otroligt attraktivt med människor som är bra på någonting.
Kollade precis på en konsert med Nina Ramsby och Martin Hederos (från TSOOL) och jag blir lika kär varje gång jag ser honom spela! I vanliga fall så tycker jag bara att han ser sådär halvbra ut, men när han sätter sig bakom pianot blir han så vacker. Trots den taskiga hållningen.
Men det är någonting med personer som man ser göra någonting de behärskar riktigt bra. Fula (ja, jag kommer inte på någon bättre formulering) personer blir vackra när man ser dem utföra något som de brinner för, musik i det här fallet.
Sami från Kent, samma sak ; sjukt attraktiv när man ser honom live med en gitarr! Likaså Markus Krunegård från Laakso, är väldig het även då han sjunger, the list goes on and on...
Såklar gäller det inte bara manliga musiker (se bara på Nina Persson från The Cardigans, fast hon är ju, i och för sig, snygg hela tiden...), men det var just dem jag refererade till just nu.

Song of the Day: God Damn It - Petter

The day after the Night before...

Ja, så sitter man här med ett fånigt leende på läpparna. Varför händer allt på samma gång för! Jag tror aldrigt att mitt liv har varit så händelserikt som nu. But I kind of like it...
Skälet bakom det fåniga leendet är gårdagens date, som blev tokigt lyckad, men det tänker jag inte skriva så mycket mer om just nu.
Okej, jag kan säga att den innehöll vin, renkött, mycket garv och mys.
Vi får se vart det hela är på väg...

Song of the Day: The Quiz - HelloSaferide

Oh, these busy Days!

Ja, jag vet att ska man ha en blogg så får man fan ta och uppdatera den lite oftare!
Men saken är den att jag har haft lite fullt upp de senaste dagarna. Veckan började med ett telefonsamtal, halv 8 på morgonen, och då var det bara att sätta sig i bilen och åka till dagis. När jag väl kom hem igen, var det bara att byta om till träningskläder och åka iväg till Funäsdalen och vara på gymmet en timme, för det hade jag ju redan bestämt kvällen innan.
Idag är det bara tisdag, men det känns som att det är torsdag, för efter dagis idag så var det middag hos brodern och sen iväg för att måla lite (på det där jävla skotergaraget som PG tagit på sig att måla, men som jag gör istället, även fast det egentligen är försent för att måla så både han och jag har dåligt samvete). För det är där jag spenderar mina lediga timmar, då vädret tillåter. Hela förra veckan såg ungefär likasad ut, men jag klagar inte! Jag har det hellre mycket att göra, än ingenting.
Har även hunnit med en sväng till Ljusnedal på Oktoberfest, vars "rester" jag fortfarande lever av...

Still there's nothing, like waking up on a sunday and see you sleeping next to me...

Jag har kommit på det inte är så bra att mixtra med maten, jag har lagt ner GI-dieten alltså.
De dåliga känslorna och ångesten, som jag inte känt sen 8:an, kom tillbaka och det är inte så bra. Alla positiva tankar om mig själv och min kropp, som tagit mig år att få fram, var plötsligt borta. Därför ska jag strunta i att fokusera på mat, och äta som vanligt (för jag äter ju redan bra) och bara röra på mig lite mer.
Vem är det egentligen som säger att man ska vara smal? Blir man lyckgare då?
Ingen, och nej, det blir man ju inte. 
Tänkt att jag gick på det igen!
Mitt nya mål är alltså att börja äta som jag gjorde innan (dvs hårdbröd istället för mjukt, fullkornsprodukter, inte så mycket godis etc..) och träna lite mer.

Roadtrip

Det går bra nu.
Dagarna i Åre var hur kul som helst, och jag jag har nu kört 65 mil med gamla Pärlan!
På vägen hem hann jag med en natt i Ösd, med party och vänner, vilket var helt lovely... Därefter hann jag även med en natt i stugan i Gillhov, där bröderna och pappa fixat taket. Storasyster var även där en sväng, och det är ju inte så ofta som alla vi är på samma ställe!
Har vikarierat på dagis några dagar också, vilket är hur kul som helst, men samtidigt otroligt energikrävande. Blir nog där, till och från, fram tills jag börjar i ÅRE!
Japp, de ringde idag och jag börjar den 3:e december hos Skidåkarna.
Fan, det går riktigt bra nu!

En lektion i Kärlek

Jag är toktrött efter två dagars vikarierande på dagis/förskolan.
Har kört bil dit båda dagarna med Ida och Linnéa i baksätet, vilket gör att jag känner mig ganska nöjd med mig själv. Har precis varit och fulltankat bilen med min bror, så nu är jag klar för Åre.
Tänkte komma iväg vid 2, för jag ska titta in hos pappa en sväng. Har dock inte packat än. Ska göra det imorgon, efter en efterlängtad sovmorgon....

                            *               *              *

Följade scen (Sandra, this is for you) utspelade sig på eftermiddagen:
Ida (3) och Kristina (4) gungar, och jag puttar på (såklart).
Fredrik (nästan 3) som suttit vid de andra gungorna längre bort, bestämmer sig för att gå till oss istället. Nästan framme vid målet, ropar Ida;
 "- Hej Fledde (r-ljuden sitter inte riktigt...)!"
Fredrik blir lite generad, men tar en gunga bredvid oss ändå.
"- Hej snygging (med långa, utdragna, sss)!"; fortsätter Ida, och Fredrik blir så generad att man nästan ser hur han försvinner ner i marken. Men det bryr inte Ida sig om, hon bara upprepar "snygging" tills han går därifrån.

Ja, vad säger man? Det ska börjas i tid...?!

Don't waste my time!

Nu tänkte jag gnälla lite!
För det första, jag har sagt det förr och säger det igen; varför ska det vara så himla svårt att säga "nej"? Jag vet att det kan vara jobbigt, men ju tänker jag hacka på de som tror att ett "nej" nog går fram bara man tiger (eller, helt enkelt, inte säger det motsatta). "Det försvinner nog av sig själv, om jag inte låtsas om det...".
Och gjejen är ju att det gör det, efter en viss tid, men med ett klart och tydligt "tack, men nej tack", så hade den tiden kunnat spenderas på mycket bättre saker.
Men allt detta flum, så vill jag bara få fram att fler människor borde vara så pass rakryggade att de kan formulera ett "nej". Fler borde ha den respekten för andra människor och deras tid.
Är det för mycket begärt?

Okej, andra grejen.
Jag medger att jag har otroligt svårt med ord och bokstäver och sånt (och jag försöker trippelkolla alla mina inlägg), men ibland ser jag bara inte stavfel.


... the worse Combination of Addictions

Stannade uppe sent igår för att se reprisen av PhaserMtv igår, där Jens Lekman spelade några nya låtar. Jag satt där, ensam i vardagsrummet och såg de sista värmeljusen brinna ut, och lyssnade till hans klara stämma. Och såklart blev jag sådär nostalgisk som jag alltid blir, men den här gången vet jag inte om det var en bra typ av nostalgi.
Jens Lekman var husguden i min första lägenhet (som jag delade med Linn), en lägenhet som varje dag var fylld med vänner. Han tog mig alltså tillbaka till 1:an och halva 2:an av gymnasiet, och jag gillade inte det riktigt. Jag menar, det slutade ju inte så bra. Nästan inga av vännerna är kvar, samtidigt som det känns som att jag är rätt nöjd med det. Men det var kul så länge det varade (och det menar jag utan en ironiskt underton)!
Hur som helst, relationen till Jens Lekman är alltså inte helt okomplicerad, vilket såklart är jättetrist. Men vad ska man göra, minnerna fastnar ju så himla lätt i musik...

Song of the Day: Good and Gone - Caesars

I remember those Winters...

Idag är det höst, på riktigt.
Det var en sådan dag då man satt ihopkurad i soffan och tittade på Vänner.
Och eftersom det nu är ett faktum att vintern är på väg, och längtan till pisterna börjar tränga sig på, tänkte jag dela med mig av klockrena låtar att åka till;

100o - Shout out Louds
Attitude - Metallica
Banquet - Bloc Party
Bones - Radiohead
By the Grace of God - The Hellacopters
Capitalism stole my Virginity - The International Noise Conspiracy
Galaxy Gramophone - The Soundtrack of our Lives
Human - Carpark North
I bet you Look
good on the Dancefloor - Artic Monkeys
In my Blood - Laakso
Let me Entertain you - Robbie Williams
Let your Body decide - The Ark
Maple Leaves - Jens Lekman
New Noice - Refused
Plans - The Breeze The Breath
So says I - The Shins
Tell - Radio Dept.
Those Winters - Jenny Wilson
Vacation (a Soundtrack of our Lives) - The Soundtrack of our Lives

Det kommer fler inom kort!
(Har föresten tänkt på det där ett tag, och jag undrar om det är samma låtar som gäller för bilkörning? There's only one way to find out...)

GI is the new sugar

Eftersom jag inte har så mycket bättre för mig just nu (väntar bara på att ta bilen till Åre den 20:onde...), så började jag att gå på GI-diet idag. Jag började dagen med att dricka 2 koppar kaffe och sen tog jag en morgon (läs:lunch-) prommenad, i PowerWalk-anda. Då jag har dragit på mig en otroligt stor björnfobi, så sjöng jag Penny Century-låtar för att skrämma bort dem (och nu menar jag inte att dessa låtar är dåliga, det kändes bara inte helt bekvämt att prata högt med mig själv, och vid det här laget så sitter ju de där låtarna rätt bra...).
Frukosten (läs fortfarande: lunchen) bestod av omelett med tomater och lufttorkad skinka, och resten av dagen gick i samma kolhydratfattiga riktning, och humöret ligger väl inte direkt på topp. Det kanske inte är den mest klockrena dieten för en person som har ett humör som åker blodsockerbergochdalbana hela dagarna (så det är ju tur att jag är ensam på dagarna...) men jag kände att jag var tvungen att pröva. Dessutom så kommer humöret bli ännu sämre om några dagar, men jag ska härda! Jag menar, så här un-fit var det ett tag sen jag var, och nu när jag äntligen är riktigt friskt ska jag ta tag i mitt välbefinnande igen!

Song of the day: Fight the Fight - Laakso   

Why not embarce what could be?

Fick mail från Skistar idag!
Jag ska höra av mig nästa vecka om vilka dagar jag vill komma (20-21 eller 22-23), så jag måste fundera ut vad som blir bäst; antingen så åker man dit första omgången, för att visa hur peppad man är, eller så tar man den senare, så att de har en färskt i minnet när det är dags att anställa. Eller så tar man, helt enkelt, och tar då det passar bäst och inte tänker så himla mycket!
Men jag tror nog att jag väljer de första dagarna, jag menar, palla vänta ännu längre?
Känns som om jag har värsta flytet just nu. Det är bara ett få saker som jag ska styra upp, sen är jag helt nöjd...
Jag tror att det just nu är viktigt att stanna upp upp och njuta av tillvaron. Jag menar, det är ju nu allt händer; studenten, körkort (och nämde jag att jag även var till banken i fredags, så nu har jag full koll på min ekonomi?!) och jobb. Kort sagt; resan in till vuxenvärlden börjar gå mot sitt slutmål.

Song if the Day: I rather Dance with You - Kings of Convenience

Baby, I can drive your car

Nu har jag äntligen körkort!
Uppkörningen i onsdags gick hur bra som helst, och jag tror att jag nu även har kommit fram till hemligheten bakom att kunna prestera när det gäller; mental träning.
Enligt min mamma så är det ganska enkelt att lura hjärnan, så hela morgonen försökte jag intala mig att "det är roligt att köra bil" och "idag ska jag fan fixa uppkörningen!", och det funkade ju! Jag försökte att le hela tiden också, för då tror man tillslut att man faktiskt är glad på riktigt. Ganska smart, egentligen...
Så tipset inför uppkörningen är alltså mental träning (plus sjuk obekväma trosor och samtidigt vara jättekissnödig! Belive me, då har man fan inte tid att vara nervös!).

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0