Rocky Jennie

Jag är ganska stolt över mig själv att jag kommit fram till att ärlighet vara längst.
Igår gjorde jag någonting som jag önskar att fler borde göra, och som jag önskat att fler hade gjort mot mig. Jag talade om för Honom att jag inte vill att det ska vara/bli seriöst.
Fan, vad jobbigt och svårt det var, men jag fick ur mig det jag ville ha sagt. Något så när, i alla fall.
För det är ju faktiskt så, för att citera Rocky;
"man vill ha kakan, äta upp den, trycka upp den i fejset på någon, äta den och beställa in tusen till."
Och det är ju också så att ingenting är svart eller vitt, och även fast jag vet att jag inte vill ha den där kakan, så vill jag åtmindstone ha halva kvar så att jag kan äta lite på den ibland. Just det där är ingenting som jag är speciellt stolt över, men det är så som jag känner och tänker just för tillfället. Och nu vet Han om det.
Så glömt inte att (klyscha-varning!!) ärlighet vara längst.

Senare, samma kväll:
Jag har försökt att ringa, men mobilen är avstängd. Men jag förstår verkligen att jag inte är så populär just nu.
Jag vet inte om jag ska vara glad eller bara frusterad över min empati, för nu har jag riktigt dåligt samvete. Och egentligen så är det ganska egoistiskt av mig att känna så. Jag borde egentligen bara släppa det där nu.
Det blir ju inte bättre för någon av oss om jag ska hålla på och stöka i det där.
Det är överspelat, helt enkelt.
(Vore helt suveränt om jag bara kunde lämna det så där, med en snygg one-liner, men jag vet att jag kommer att ringa tills jag får svar och sen blir det ju som det blir....)

Song of the Day: Bend to Squares - The Postal Service