This is the Year, this is the Year it all will Happen...
Idag har jag bett en gäst, på hyran, dra åt helvete.
Lång historia kort, jag hade rätt och han hade fel, han blev sjukt otrevlig, jag pekade på dörren och sa att han inte var välkommen hit igen. Jag skakade av ilska när han väl gick, det var länge sedan jag var så arg...
Dagarna i Idre var helt underbara (förutom att Carro var tvungen att åka hem till en sjuk mamma)! Jag har en himla tur att jag har vänner som är kockar, för så mycket god mat jag förtärde under dessa dagar! OCH, tänk att man ska behöva åka till Idre, av alla ställen, för att pumpa puder...
Det var så skönt att lämna Årebubblan för ett tag, och det känns som om jag varit borta i flera veckor. Lika skönt det var att vara borta, lika underbart skönt var det att komma hem.
Damn, I like it here!
Ch-ch-ch-changes
Christoffer har frågat om jag vill följa med till Idre imorgon, och jag tror att jag behöver lite miljöombyte... Ser fram emot att träffa mina sommar-darlings igen!
Idre, here we come!
You are My sweetest Downfall...
Okej, det var ju inte enbart Håkan och Annika, men jag lyckades få höra både lite Franz Ferdinand och Florence Valentin, och hade Sandra varit med hade vi ägt.
Och resten?
Ingen aning.
Jag tar det som det kommer.
I need proof before I dare to open this Heart.
Jag är inte den som försätter mig i en position där jag riskerar att bli sårad, där jag blottar mig själv. Men det har jag gjort nu. Och jag vet inte om jag gör rätt eller fel, det kan jag inte veta förrän det är försent för att ändra sig.
Fast, det kanske är dags för en liten förändring i mitt beteende, och inställning, för att inte fastna i gamla spår...
We're just Ordinary People
Min kropp har lagt in en protest i form av en rosslig hosta.
Jag ska ta en vilodag idag. Föret i backen var inte direkt optimalt igår, men med natten kom snön och förhoppningsvis kommer det lite till under dagen, och morgondagen skulle bjuda på sol...
Spotlight on me and I'm ready to Break
Ångest.
Fan, vilken ångest.
Min ekonomi kommer aldrig att bli helt återställd efter denna, högst personliga, finanskris.
Känner mig så fruktansvärt besviken på mig själv, att jag inte styrde upp allt det här redan i höstas. Jag menar, situationen jag själv har försatt mig i, kom knappast som en chock. Det var aldrig frågan om, utan när och hur illa det egentligen skulle bli.
Dagen i övrigt, bortsett från ångesten, började med en sovmorgon och därefter en eftermiddag på bräda, i Duved. Fick mig på bra humör, trots regnet. Riktigt underbar (inte helt optimal, men fortfarande helt okej) snö att surfa(!?) fram i. Och så var det helt gratis.
You know that I could use Somebody
Sitter och väntar på att posten ska dumpas i mitt brevinkast. Med lite tur, kommer mitt nya bankkort (och passet som mamma skickade med) idag. Så kan jag återgå till ett normalt liv igen.
Snart är det slut på att flirta till sig snus, och ingång på Bygget, med tjänstekortet. Fast, det känns lite som ett steg bakåt att behöva släpa med sig passet på krogen. Fan, måste ju nästan börja använda handväska bara för att få plats med det.
Nej, nu får det vara slut på mitt slarv. Hittade faktiskt tennarmbandet. Det låg vid hyllorna med pjäxor. Nu ska jag nog inte jobba med dem på. Kanske ska sluta använda dem överhuvudtaget.
Då vet jag åtminstonde vars de är.
Sleeping in...
Jag tänker inte försöka ändra mig.
Jag lever mitt liv fullt ut, och sen att det blir lite för fullt ibland, so what. Så länge jag är nöjd.
En annan grej; det här är andra gången jag tappar bort ett av mina tennarmband. Förmodligen har jag inte sådan tur som förra gången, då den låg i garderoben. Den ligger säkert i en pjäxa på jobbet.
Sjukt trött på alla saker som försvinner...
Time of my Life
Jag har inte tagit hand om mig själv den senaste tiden, men å andra sidan så har det varit värt det. Okej, jag är lite trött på mig själv att jag tappade bort mitt kort och körkort igår (favorit-i-repris från förra säsongen), för jag gör det ju inte direkt lätt för mig. Men shit happens, och det är bara att fixa.
Firade nyår igår, orka trängas på byn med alla stockhomare ikväll, så de första dagarna på året ska bestå av sömn. Uttrycket "ladda batterierna" känns plörsligt helt rätt i år.
(Och överskriften; sista låten på Bygget igår. Blasé? Javisst, men kvart-i-två känns det som en självklarhet.)
Time on Time
Och det tog inte länge förrän jag förstod varför jag hamnade här, och inte någon annanstans.
Måste också berätta om gårdagens incidenter, en heldag med klantighet. På jobbet satt jag i telefonen hela dagen, och ringde runt till gäster som hade förväxlat skidor med varandra (jag har fortfarande ett par på rymmen). Sen skulle jag hjälpa Knoppen och skjutsa in skidvagnar med färdigslipade skidor, och råkade välta en alldeles utanför ett fullsatt Liten Krog. Ska tilläggas att det nästan är en fysisk omöjlighet att välta en sådan. Kassan diffade ganska rejält, i slutet av dagen, och vi kunde inte förstå hur det hade gått till. Väl påväg hem, bort från all olycka, gick jag in på ÅreTobak för att köpa snus (som var den enda lyckan här i livet, just då). Där bjöds det på pepparkakor, så jag tog ett gäng innan jag gick, och tänkte att det är jag fan värd. Jag hann inte långt innan jag halkade, med ett fantastiskt högt "whhooooops" (ifall någon hade missat själva vurpan) och fulla munnen med pepparkakor. Väl hemma skulle jag göra mig en omelett, och hade sönder ett ägg i kylen. I duschen lossnade munstycket från slangen, och skapade en brandslangeffekt, vilket resulterade i vatten i hela badrummet. Gick på Dahlboms med Fredrika, Tove och Julia, och klämde mig på spolningsgrjen på toaletten (en sådan som sitter på väggen). Det röda vinet smakade dock gudomligt, efter en dag som denna. Dagen var dock inte slut bara för att klockan passerade tolv. Vid skapandet av nattamackan, skar jag mig på brödkniven.
Man kan inte göra så mycket annat än att bara garva åt det. För det är ju egentligen helt hysteriskt roligt, och jag tror att det var någon som drev med mig. Någon med humor.
Disturbia
(Rätt svar: Inte ett jävla dugg!)
I'm Sorry, he's mine...
Ikäll åkte jag längd med syrran, efter jobbet, och nyss kokade jag en morotssoppa. Känner mig alltså hyfsat nöjd med tillvaron just nu... Imorgon blir det jobb, rånutbildning och P-tisdag på Bygget med Fredrika, som äntligen har flyttat upp igen!
It's gonna take a lot to drag me away from You
Nu har det börjar på riktigt!
Kände mig helt slut i fötterna, och benen, efter gårdagens elvatimmarspass. Men jag fick några moments som visade varför jag är här igen.
Såg Petter gå förbi skytfönstret igår (när jag stod och pilladebort de gamla Skidåkarna-dekalerna med ett rakblad), och det gjorde i alla fall min dag, även fast Jocke, Adam och Johnny inte alls förstod det fräna med det. Hans hus ligger ju tydligen i Ängarna, och dessutom var det någon som hade haft E-type i kassan på Ica Björnänge, så jag, Lovisa och Elias håller på att klura lite på någon form av kändisguidning som vi kan dra in lite extra cash på...
Ikväll är det säsongpremiär på Bygget, med Timbuktu, så det är väl bra att jag är ledig på lördag. Ska försöka åka skidor med syrran i helgen också, var förbi på Kompaniet och fikade med henne idag. Hade sådan tajming att jag blev bjuden på tårta!
I am Definitely made for these times!
Gött.
Allt känns göttans gött!
Jobbade första dagen på The Square idag, och även fast det tog ett tag att komma ihåg vilka knappar man skulle trycka på, koden till lunchrummet, hur man tryckte ut ett liftkort (ja, jag hade faktiskt glömt bort hur själva processen gick till...) och vilket nummer som gick till Backoffice. Men nu sitter det, hoppas jag, för imorgon sitter jag i kassan på Kabin.
Gårdagskvällen var helt fantastiskt bra! Grillning i Rödkullen, mingel med båda gamla och nya, chill på Dahlboms med Lovisa och en underbart trevlig överraskning...
Som min status på facebook sa; Jennie upplever en inre frid.
I will always be your Soldier
Göteborg med Jennie-darling lockar mer och mer faktiskt. I natt när jag pratade med henne så insåg jag att vi inte är skapta för att vara långt ifrån varandra. Jag behöver henne mest av alla. Hon är så smart. Min personliga rådgivare. Ibland ignorerar jag hennes råd, men det visar sig alltid i slutändan att jag skulle ha lyssnat på henne.
Om alla skulle ha en Jennie så kanske det skulle vara fred på jorden, typ.
- thissongisaboutyou.blogg.se
It's a brand new Day
Så där.
Nu behöver jag bara fördriva två dagar till, sedan blir det intro.
Idag har jag hängt med Adam på hyran och hjälp till att piffa lite. Volontärarbete, så desperat är jag!
Jag har också köpt ett album som jag klistra in alla mina resurklipp i, för att kunna skapa min alldeles egna resebok. Har även "hunnit" med att träna, diska och raka benen.
När Annica kommer hem ska vi möblera om och julpynta!
För att återgå till The Secret, så gjorde jag ett litet experiment i fredags. I boken stod det at man kunde få saker och ting att bli precis som man ville (det fanns ett exempel på en snubbe som alltid hittade en parkeringsplats, på de mest trafikerade gatorna, genom att alltid visualisera en parkeringsplats precis där han ville ha den. Fungerade i 95% av fallen...). Så, jag visste att jag skulle fika med Moa, i Östersund innan jag skulle ta bussen hem, men jag visste inte var. Kvällen innan så föreställde jag mig att vi satt på Tings och att hon hade med sig någonting åt mig. Jag fantisearde inte så noga, men det skulle vara någonting som hon hade gjort, eller hittat, som handlade om skidåkning. Långsökt kanske, men när jag klivit av tåget från Åre, ringde jag henne. Hon satt då på Tings(!) redan (nu är det väl inte så konstigt, eftersom vi oftast finner oss sittandes på Tings med en latte i handen, men ändå). När kommer dit, så hinner jag knappt krama om henne och sätta mig ned, förrän hon ger mig tidningen och visar mig ett reportage om hur lätt det är att få jobb som skidlärade i USA, som hon tyckte att jag skulle läsa.
Ja, vad ska man säga...
Det snurrar i min skalle
Nu.
Jag vill ha ett jobb att gå till varje morgon.
Jag vill ha struktur och rutin i mitt liv.
Jag längtar så mycket att jag redan har gjort sex stycken matlådor, som bara ligger och väntar på att jag ska ta dem med dem till jobbet och förtära dem till lunch.
Jag har börjat snusa mini-portion för att det inte ska synas så mycket (vilket gör att jag får värsta nicokicken när jag väl tar en vanlig).
Hela grejen med längtan efter rutin har fått mig på allvar att fundera över att börja plugga. Men samidigt, om jag börjar så är jag rädd (eller, rädd och rädd, mer bekymrad) över hur jag kommer att känna när vintern kommer...
Jag är förväntansfull.
Måste skriva en liten rad om vänner, när jag ändå är igång.
Man måste vårda sina relationer (det gäller inte bara vänner, utan även familj), och, enligt mig, så förstår man själv hur man bäst kan vårda en relation. Och om det är relation värd att behålla, så är själva vårdandeprocessen inte speciellt ansträngande. Tycker man att det är onödigt, eller känns som ett alldeles för stort projekt, kanske det inte är värt det, helt enkelt.
Ba ba ba
And I miss the old You like you miss the old Me.
Jag har inte läst så mycket i The Secret på ett tag nu, och ska jag vara ärlig så måste jag nog läsa om allt som jag läst hittills. Det är så mycket information att ta in, och jag vill verkligen kunna ta in allt. Jag vill så gärna tro att man själv kan forma sitt egna liv, och jag vill så gärna lära mig hur.
Hittade en lista, i en av många anteckningsböcker som huserar i min byrålåda, och jag hittade en lista jag gjorde förra sommaren över saker jag vill göra i mitt liv. Jag tog fram den och gjorde några kompleteringar, jag menar, jag måste ju ha mål som jag kan uppfylla;
* Skriva en bok
* Cykla i Toscana
* Vandra i Alperna
* Göra en vintersäsong i Whistler
* Starta ett band, ev. bli sångerska i ett redan bildat band (Ebbot, ring mig?)
* Göra en musikvideo/skidfilm
* Plugga
Känner mig full av energi igen, och med risk för att få det här till en form av självhjälpsblogg, så borde alla göra en sådan lista. Det är underbart när man faktiskt inser vilka möjligheter som livet har att erbjuda.
I got a whole lot of Living to do before I'm there...
Gårdagens kapitel behandlade vikt, och jag citerar;
"Övervikt har skapats av dina tankar om det. För att uttrycka det på enklast sätt: Om någon är överviktig har det uppstått genom att personen har tänkt "feta tankar", vare sig personen medveten om det eller inte."..."Oavsett om människor fått höra att de har låg skäldkörtelfunktion, låg ämnesomsättning eller ärftlig betingad övervikt handlar det i själva verket om att de tänker "feta tankar": Om du ser någon av de här omständigheterna som tillämplig på dig och tror på den, då måste det bli din upplevelse och du kommer att fortsätta vara överviktig."
Alltså, tycker man själv att man är överviktig kommer man städigt att dra till sig upplevelser om att så är fallet (tv-masten, man attraherar de bilder som stämmer med de tankar man sänder ut), och man kommer att fortsätta att vara det eftersom det ska stämma överens med den bilden man har av sig själv.
Jag citerar vidare;
"Mat är inte orsaken till att människor går upp i vikt. Det är tanken att mat orsakar viktökning som ger upphov till det. Kom ihåg att våra tankar är den primära orsaken till allting, och att allt annat är effekter av våra tankar."
Ja, det kanske ligger något i det, men jag tycker att det hela börjar spåra lite nu.
Vilket projekt jag har gett mig in på...
