Find the cure, find the cure for My life.

Allt sker på en och samma gång.
Det är konstig, men kanske har det en mening.
Kanske skulle man inte klara av om det skedde dåliga saker med jämna mellanrum. Kanske har man lättare att klara av sakerna när de sker samtidigt.
Jag vill gärna tro det i alla fall.


It's times like these You learn to Love again.

Jag och Annica planterade om en massa blommor idag.
Skönt att tänka på annat för en stund.
Tog mig ner till byn för att träffa folk, i förrgår. Var in på Klättermusen och hälsade på Johnny. Han gav mig, förutom positiv energi, lite jobb i juni. Eventuellt. Då blev jag glad. Glad över att få göra nytta, vara till hjälp.
Han ringde lite senare och frågade om jag kunde tänka mig att vara hundvakt några dagar, eftersom han ska bort en sväng och hans fru inte fick ledigt. Klart man ställer upp!
Det finns få saker man mår så bra av, som att hjälpa någon när det krisar. Det handlar inte om att man alltid sätter sig själv i andra rummet, det handlar om att man inser hur mycket man själv vinner på att ställa upp för andra. Och vilket välmående man uppfylls av.
Att han frågade det, just nu, var det bästa som skulle hända.

Tittar på Brother's and Sister's och saknar min mamma.

Damaged Goods

Många bäckar (stora) små gör att jag nog aldrig har känt mig så ensam och hjälplös, som nu.
Vet liksom inte var jag ska börja att ta itu med saker och ting.
Vill egentligen inte vara ensam ikväll, vill inte somna ensam.
Men jag är klokare än så.
Jag vet (vill jag gärna tro, i alla fall) skillnaden på snabba, och långsiktiga, lösningar på problem. Så jag ska försöka hålla mig till de mer långsiktiga.

Jag tror att jag ska börja med att ta itu med träningen. Just nu bryr jag mig inte om att jag fortfarande har ont i halsen,
Sen blir det nog till att plantera fler blommor på balkongen.
Ska fixa tid för klippning, kanske göra fler blonda slingor.
Vi får se.

Du vet vad som gäller, eller?

Drog ut en 2 mm lång stålflisa ur fingret imorse. Ett sista minna av säsongen, antar jag... Det var förklaringen av ett ömt och svullet finger i alla fall.
Åker till Östersund imorgon för en kväll med min Sandra.
Jag längtar!

It's times like these You Learn to Live again.

Efter en vinter med tidiga mornar, där jag tvingat i mig två mackor innan jobbet, har jag nu tid att koka gröt. Med äppelbitar.
Är det någonting jag har mycket av, just nu, så är det tid. Och jag gillar det.
Efter två dagar med utbildning, är det ikväll dags att börja jobba på riktigt. Nervöst, och jag ser fram emot att känna tryggheten som gör att jag också kan sitta och vika loppor under samtalen...


Sleeping in...

(Man vet att man har sovit för länge i soffan när man vaknar till Magnum.)
Jobbade min första kväll på Marknadsfakta igår. Det där blir nog bra, tror jag. Hittar jag ingen annat jobb, så har jag skaffat mig en sommar med sovmorgon...
Nu blir ju målet att använda dessa förmiddagar till träning och andra nyttigheter, eftersom det inte direkt har varit högsta prioritet denna vinter. Har dock varit utan alkohol sedan Sommarfesten förra söndagen, så de nya vanorna har redan börjat.

You remember those Winters...

http://www.skistar.com/are/svenska/skidakning/aktuell_snorapport/vecka_18.app

(Lite längre ner på sidan ser man ett pack sitta och förbereda sig för bartömningen på Buustamon...)

Jag har slitit ut så många skor, i en stad där ingen längre bor...

Dålig uppdatering senaste tiden, jag har varit alltför upptagen med att leva livet.
På både gott och ont.
Mest gott.
Nu sitter jag i alla fall i min, och Annicas, lägenhet och känner mig lite tappad. Vilket inte är så konstigt; från att ha jobbat, i snitt, 170 timmar i månaden och gått ut typ 3 gånger i veckan, till ingenting, är en omställning.
Men jag tror att jag gillar det.

You came on Your own, that's how You'll leave...

Jag är helt lyrisk efter min och Julias eftermiddag i backen! Vi båda slutade två, så jag monterade mina nyinköpta bindningar på brädan och så drog vi direkt till vårat Högåsen och körde skogsåkning i heeelt underbart mjuk snö... En helt fantastisk avslutning på dagen, och även fast klockan snart är nio, så sitter jag fortfarande i understället. Det är så jag jobbar.
Mina kära partypinglor vill få ut mig på Dahlboms ikväll, men just nu känns en tidig kväll helt rätt. En kväll som, för en gångs skull, ska spenderas ensam då varken Annica, eller en viss pojke, är här...
Ja, det här med pojkarna. Jag vet inte riktigt vad som pågår, men som min vän Emelie uttryckte det; "Men Jennie, man köper inte nya snowboardstrumpor till en random snubbe, det måste ju du också hålla med om!?"

Jag är, är jag, jag är inte gjord av Sten.

Nu när jag har Spotify lyssnar jag väldigt mycket på Kent.
Det är vårtider, what can I say...
Jag vill bara hem och hämta alla gamla låtlistor på alla blandband jag gjort, så att jag kan göra låtlistor av dem istället. Jag saknar att göra blandband, Jag hade behövt det nu.
Har dock fått lite perspektiv av min stora storebror idag, och han har vissa poänger.
Jag själv har faktiskt kommit med en del insikter, den senaste tiden:
Det är rätt facinerande när man inser att man tagit en känsla och applicerar den på någon annan, fastän det faktiskt är hos en själv som problemet ligger, och att den andra personen fyller ett tomrum som bara man själv kan fylla. Och tillslut så förstår man att det var känslan och situationen man gillade mer än själva personen, samtidigt som man tror att man känner sig lite helare.
Tänkt vad kan lura sig själv ändå...
Och vad dum man känner sig när man väl kom på vad man höll på med.

Jag gjorde upp en eld för Dig, och nu brinner hela skogen ner.

Familjen - Det snurrar i min Skalle

Jag vill bara ha Dig till att vilja ha Mig.

Jag har skaffat mig en hobby. Äntligen.
Eller, ny och ny, det är väl mer en nygammal hobby; pärlplattor!
Lägga pärlplattor och lyssna på Spotify är min nya grej. Har helt lagt av med att kolla på tv, som är alldeles för passivt (lägger upp bilder av mina verk, inom kort), och pysslar istället.
Och så var det Spotify; jag blir nästan stressad över att veta att jag kan lyssna på vilken låt jag vill (i stort sett) direkt! Fantastiskt! Och jag upptäckte hur fascinerande det är när man lyssnar på en låt, som man har hört hundratals gånger förut, och hör en helt annan låt. Man befinner sig på en plats i livet då låten får en helt annan betydelse, än vad den hade de första tvåhundranittionio gångerna.
Det låter klyschigt, men ack så sant det är.


And I hope it's gonna make You notice, Someone like Me.

Mitt hår är tovigt, naglarna ser ut som skit , jag kommer inte ihåg när jag diskade sist, att duscha har blivit en lyx som ofta prioriteras bort, jag äter middagen på jobbet och kommer hem lagom till läggdags.
Allt detta tyder på att Stockholmsveckan har börjat.
Mitt upp i allt detta kaos, har jag fått hemlängtan.
Jag hoppas att denna vecka passerar snabbt och smärtfri.

Come in, He said, I'll give ya' Shelter from the Storm

Jag hade ett återfall för några dagar sedan.
Det var på personalfesten i måndags, så jag vet inte om det riktigt räknas...
Jag blir lite trött på mig själv, när jag säger en sak och sedan går och gör precis tvärt emot. Speciellt nu, när jag faktiskt har någonting att förlora (förutom då min självrespekt, men det var längesedan den gick förlorad).
Nej, nu låter det lite väl patetiskt. Kan vara "mitt-i-säsongen-svackan" som slagit till. Det är bara att simma, som vanligt, det brukar ju liksom lösa sig då.
Ikväll har jag gjort egen müsli, tvättat och försökt få någon ordning på alla kläder som ligger utspridda på mitt rum. Inget Corazon ikväll, alltså. Det blir bara jag, Bob Dylan och en bok, efter en dusch och färgning av ögonbrynen.

Cause You can draw the line, don't throw You pearls at swine

Jag är jävligt nöjd över mig själv!
Jag har varit ute i backen och åkt telemark, två dagar i rad. något som jag har pratat om att jag ska pröva, men aldrig tagit mig för. Det är tokroligt! Och hela grejen att man lär sig något nytt, är sjukt inspirerande. Vad ska jag lära mig härnäst, liksom!?
Jag har börjat läsa en bok, vilket var ett tag sedan jag tog mig tid för. Visserligen är det en väldigt lättsmält Marian Keyes bok, men Den allvarsamma leken, som jag började med först, låg inte riktigt rätt i tiden just nu. Jag låg och läste hela tisdagkväll, när resten av byn var på Bygget. Och jag kände verkligen hur lite jag missade. Dessutom var jag pigg och glad morgonen efter, och därav fick en otroligt mysig dag i backen!
Jag har börjat träna på HC, vilket man faktiskt har tid med på kvällarna, istället för att gå på krogen.
Bara fördelar med mitt nya liv!


Nevermore.

Så, tidig vårstädning.
Dags att se över vad som egentligen spelar roll i mitt liv, det vill säga att jag inte längre är i behov att umgås med människor som inte ger mig något. Som inte uppskattar hela mig. Jag är värd mer än så. Är så glad att jag har Annica här, för det enda man egentligen behöver är en person som alltid finns där och som kan plocka upp det lilla som är kvar, när man har gått sönder i tusen bitar. Vilket vi båda gör, lite nu och då.
Sen om det jag verkligen väntar på kommer imorgon, eller om några år, det skiter jag faktiskt i just nu. För just nu har jag allt som jag behöver.

It's in my Head, but you never get my Soul

Okej.
Har haft säsongens (näst) bästa skiddag (den bästa måste jag, nästan motvilligt, säga var första dagen i Idre...)!
Jag och Kristoffer har dönat some serious pist, idag! Är glad att jag tog Legend istället för Power one, för det var en del lössnö i pisten på vissa ställen. Dock inte så mycket lössnö offpist...
Somnade nästan i solen uppe på Café Olympia, helt sanslöst underbart väder!
På väg upp en sista vända med gondolen, gjorde jag även dagens goda gärning; jag skulle precis sätta på mig skidorna, när det var en dam som inte kunde hitta sina skidor (våra hyrskidor). På platsen där hon lämnat skidorna stod ett par andra, likadana, så jag la mig faktiskt i hennes problem! Ringde hyran så de kunde kolla upp om det verkligen var någon annans skidor, vilket det var. De ringde damen vars skidor som stod kvar, och hon visste att de stod där, så hon hade inte gjort en förväxling. Jag skickade ner dam nummer ett med VM8:an, eftersom hon var helt utan skidor, och hon var tacksam över att jag åtminstone försökt att lösa problemet ("Det här kallar jag service!").
Japp, det är så vi jobbar på det här företaget!
Väl nere på hyran, för att få av mig all utrustning, svarade jag i telefonen eftersom de andra hade fullt upp. Då var det någon som hittat hennes skidor, så jag bad henne ta ner dem till oss. Ringde sedan damen med de förlorade skidorna för att tala om att de hade kommit tillrätta.
Fan vad jag älskar mitt jobb (även när jag är ledig)!

Let's not waste more Time!



Vem har sagt att man inte kan köpa lycka?
Och vem behöver egentligen känslolös närhet, när man har ett par nya, sjukt snygga, snowboardboots?
Ja, jag är en materialist.
Trots att jag bara ville dö imorse när jag vaknade, så tog jag mig faktiskt ut i backen för premiäråk. Och det kommer nog att ta några fler åk innan de känns som mina. Även fast de är formade efter min fot, så fick jag ont i fötterna. Men hellre det, än att hälen släpper i svängarna. Det har dock uppstått ett litet problem; bindningarna är alldeles förstora, eftersom mina förra boots var klumpigare. Ska kika på om det går att skruva om dem, annars så blir det nog en ny bindnind vid nästa lön.
Men hur har hon råd med det?!
Det har hon inte. Men jag har bestämt mig för att februari ska bestå av jobb, träning och hemmakvällar. Här ska det sparas pengar! Och ärligt talat så är jag ganska trött på krogen. Jag kommer ändå aldrig hitta det jag söker där, helt fel ände att börja i. Man kan nog säga att jag mognat lite den senaste tiden. Jag är ju inte 20 längre...

You want a Piece of Me?

Det här var sista gången som jag lät en utgång sabba en skiddag.
Den här dagen hade jag helst velat spendera ute i backen, utan ångest. Egentligen har jag ingen riktigt anledning till ångest, det är nog bara alkoholen som spökar. Och så kan det vara för att jag är så förvirrad just nu. Jag har ingen koll, none what so freakin' ever!
Ska försöka rädda dagen med ett träningspass på HC när Julia har slutat, och sen en middag ute. Bygget kan ju ta och dra något gammal över sig, den här tisdagen. Känner jag mig och Julia rätt så blir det en chillad kväll, som kanske avslutas med ett glas rött på Dahlboms.
Slutsats: Det var en bra födelsedag.

I Hate this Part right here...

What's up med våra gäster, egentligen?
De senaste dagarna på jobbet har ju inte direk flytit på, det har mer varit som att simma motströms.
Jag har fått beröm från de högre uppsatta, för min hantering av den besvärliga gästen i förrgår, känns riktigt bra. Skönt att jag är så pass trygg i mitt jobb, och arbetsuppgifter, att jag kan stå på mig. Och att jag faktiskt får be någon att dra åt skogen, om de inte kan uppföra sig.
Idag har jag haft hetsiga disskusioner om våra snowboards (som jag faktiskt kan hålla med om att de inte lämpar sig för proffesionella åkare), som spred sig till andra gäster som en löpeld. Tillslut villen ingen hyra våra brädor. Men jag löste det genom att ringa SS Copperhill (som har nya Extreme-snowboards), så det löste sig. Från att ha varit sjukt hetsiga och otrevliga så fick komplimangen; "Och det här visar varför det är just Du som har det här jobbet!" De var fromma som lamm när de gick.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0