8 juli 2008
"Jennie, det är inte ett dugg synd om dig. Bara så att du vet."
Ja, jag vet.
Och det är så skönt att få det så där fint upptryckt i ansiktet av henne. Hon vet alltid precis vad som behöver sägas för att ta ner (eller upp) mig på jorden igen.
Och jag vet att jag har det bra. Jag vet att om jag bara tänker till, så kan jag känna att jag är precis där jag vill vara. Och jag är så nöjd att jag har tagit mig så pass långt som jag faktiskt har.
Nu har jag simmat klart, för den här gången.

0