"It's like I finally understand what Lionel Richie sings about!"
Har känt mig så underbart peppad, och fylld av energi, den senaste tiden. Det kanske är lite väl naivt att tro att det bara beror på kärleken, men mycket kommer nog därifrån... En mer realistisk förklaring är nog de frekventa promenaderna, och den friska höstluften, som jag ser till att få en daglig dos av.
Kommer på en massa idéer hela tiden, coh gör dem! Jag måste nämligen bli bättre på att lyssna på mina infall.
Och så har jag kommit på att jag vill färga håret (antingen mörkare, men ändå med en röd ton i, eller göra blonda slingor igen). Det blir ju ofta så på hösten; man vill liksom göra någon form av uppdatering.
Får se vad det blir, det kommer ändå inte hända så mycket innan jag får lön nästa gång, i slutet av november alltså, så jag lär nog ha funderat ut något tills dess...
Remedy
En av alla de saker som jag måste börja lära mig är att allt inte går att sortera upp, alla saker har inte en speciell plats, alla kläder kan inte ligga ihopvikta jämt och disken kan inte vara diskad.
Jag vill ha ordning.
Men det går inte.
Det kommer aldrig att gå.
Livet kan inte sorteras upp i fack.
Gråzoner, istället för svart eller vitt.
Jag måste lära mig att slappna av. Inte ta det på blodigt allvar.
Så nu ska försöka att bara vara kär och lycklig.
Det kallas att prioritera.
I had to quit You...
Jag är så jävla bra!
Men fan vad jag vill ha en. Bara en. En liten en...
Abstinensen har gjort att jag pysslat, tränat och lagat en hel del kullinariska maträtter. Lagde risotto igår, vilket höll mig sysselsatt i 1,5 timme. Det har även medför att jag har bunkrat ganska många matlådor i frysen! Jo, och så städade jag kylskåpet, samtidigt som jag lagade risotton...
The world is burning up. What can I do about it?!
Kan vara abstinensen, första dagen helt utan snus.
Måste nog börja ta tag i saker och ting nu. Jag tror att jag känner mig lite stressad över att så många i min omgivning har börjat plugga. Men inte jag.
Jag får för mig att jag inte kommer någon vart, men jag vet ju att det inte riktigt är sant
Fick en komplimang av Mattias, våran säljchef, när han hade möte med en snubbe från Silva. Det var någonting om att det var tur att han gick en runda i butiken innan jag hann sälja någonting; "för sälja, det vet jag att hon kan!"
Man behöver lite feedback ibland, och idag kom den verkligen som ett brev på posten.
Clocks
Abstinensfaktor: Inte så farligt som jag trodde...
Fan, det kanske kommer att gå vägen den här gången. Jag och snickaren, som bygger om i butiken, satt och pratade om att försöka att inte vara så beroende av saker och ting. Som snus. Och kaffe.
Lustigt det där, egentligen. Jag menar, man drar ju på sig beroenden frivilligt.
Jag började dricka kaffe när jag började gymnasiet, för att jag är så morgontrött. Det har gjort att om jag inte dricker kaffe det första jag gör på morgonen, kommer abstineshuvudvärken runt 12-snåret.
Vilket inte är något jag är speciellt stolt över.
Men kaffe tänker jag inte sluta med.
No freakin'n way!
Men snusa har jag tänkt att lägga av med ett tag. Och nu gör jag det.
Försöker tänka på hur mycket pengar jag sparar. Det funkar.
Sunrise
Den heter Catch Violet Licorice.
Ja, ni läste rätt.
Sedan onsdagen har jag börjat vägen till ett liv fritt från nikotin.
Jag kan inte säga att jag är glad, för abstinensen gör sig påmind. Kroppen vill verkligen ha 24 grams prillorna, istället för de minimala på 10 gram, som städigt får mig att fundera om jag har stoppat en under läppen, eller inte.
Det är i nuläget oklart hur länge denna nya vänskap kommer att hålla, men de uteblivna nikotinkickarna, får mig att känna att det kanske är lika bra att bara stoppa en violtablett under läppen istället.
Where is My mind?
Men, vad jag ska skylla det på då?
Kanske att det inte direkt prio No.1 att sitta hemma framför datorn, när man istället kan ligga i en famn och titta på en dålig film.
Det där är en av alla de saker som förundrar mig just nu; man kan se viken skit på tv som helst, för allt blir bra när man kollar tillsammans.
En sådan kliché trodde jag aldrig att jag skulle dra till med.
Fan.
Jag är tydligen helt lost.
And I like it!
Jag har länge trott att den mest ultimata relationen skulle växa fram ur en vänskapsrelation. Att det skulle liksom bara; *BAAM!* och så kom alla de där känslorna från ingenstans, och då skulle det vara så himla praktiskt att man redan känner varandra så pass bra.
Jag har insett att jag kanske måste omvärdera min teori.
Att inte känna någon, utan och innan, innan alla de där andra känslorna kommer, är som att ge sig ut på ett äventyr; kan kännas fruktansvärt läskigt, eftersom man inte riktigt vet vad som kommer att hända, men samtidigt är man så fokuserad på målet att man endast kan se nästa sten man ska kliva på.
Då har man inte längre har någon återvändo.
Likheterna sträcker sig även ännu längre; det sista man vill är att halka.
Man vill helst hålla sig kvar så länge det går.
(Hoppas att du är nöjd, Annika, nu svävade jag till och med ut lite extra... Enjoy!)
My life would suck without You.
The dreams I dream and the songs I sing for You, comes from My Heart. Is My message comming through?
Men missförstå mig rätt; det är en saknad jag njuter av. Det är faktiskt rätt gôtt...
Det var inte så mycket mer jag funderade på, just nu. Jag bara jobbar och hänger med Niklas, och tycker att livet är allmänt bra. Riktigt bra.
Fick däremot höra veckans kommentar i fredags; Du vet att killen till höger vill ha dig va?
Det tog ett tag innan jag förstod att han menade Niklas, och jag kunde inte att än att skratta honom rak i ansiktet.
Herregud, det skulle ju nästan klassas som incest...
The wind makes the trees look like slow-moving Dancers...
Min började hemma hos mamma, och slutade hemma hos mig med storebror och pigorna på besök. Och så hann jag klämma in två Stråketkvällar, träningsvärken efter allt dansande sittet kvar än. Men det var det värt!
Det var bra att komma bort och få tänka på annat. Att få tiden att gå lite fortare...
Nu blir det jobb i två dagar, och sen vet jag inte hur det blir med helgen, kanske jobb, kanske Yran. Då in't ja vet...
Men å andra sidan är det inte så mycket jag vet just nu... Måste bli bättre på att ta det som det kommer och leva i nuet.
Inte tänka så mycket framåt och skita i att tänka bakåt.
Jag får jobba på det.
Här kommer i alla fall det bästa från helgen (man kanske ska kalla det en favorit-i-repris...):
You know it Hurts so bad, just like I know that it would. But I'll do it Again if I could
Längtar till nästa helg som ska spenderas hos min Sandra i Ö-sund, med vin och dans på Stråket!
Move to the country-side, maybe You and I could raise our kids with the cows and pigs
Jobbar varje dag, med min favorit-Niklas och vi gör ett fantastiskt bra jobb! Johnny the Boss ringde i förrgår, från mässan i Tyskland, med magen full av öl (vilket bara är en gissning, men någon form av dryck hade definitivt intagits...) och berättade för oss hur mycket han tyckte om oss. Hoppas att han förstår hur mycket han vill ha kvar mig där, jag tror att jag skulle trivas så himla bra. Har redan blivit en Klättermusen-nörd...
Och annars?
Well, låt mig bara säga att jag aldrig vill vakna.... För jag misstänker starkt att det är dröm jag befinner mig i.
Seems like Nothing really could go wrong...
Jag och Niklas regerar i butiken! Vi säljer så det ryker, och har samtidigt fantastiskt roligt på jobbet.
Det går helt enkelt bra nu, överlag... Hänger inte helt med i vad som sker i livet, just nu, men jag håller nog med vad Annica tycker att jag ska göra; bara njut av situationen!
Och ja, vad annars ska man göra?
Gonna save a little Money, gonna sell all the Stuff, yeah.
Från och med imorgon blir det tio dagar i sträck på Klättermusen, bara jag och Niklas. Det kommer att bli hur bra som helst. Försöker få Johnny att förstå hur roligt jag tycker att det är att få känna mig behövd, får göra nytta. Men har har mest dåligt samvete över att jag måste börja med att skriva in alla nya artikelnummer i kassan medans han är i Tyskland på mässa. Jag är mest peppad, han förstår nog det snart.
Kommer att vara ännu mer peppad om jag får sova ut ordentligt, tänker inte skriva mer om det nu. Don't wanna jinx it...
To Bored to Die
Här är några saker som visar att jag inte har glömt det:
