We gotta get out while we're young, 'cause tramps like us, Baby, we were Born to Run

Det känns som om det var år och dagar sedan jag rullade ut ur Strömstad, till tonerna av Born to Run.
Men det var det inte.
Även fast det var sjukt jobbigt att åka ifrån Koster, så kändes det bra att äntligen vara på väg igen. Mot vad har jag ingen aning om. Men, som syrran skulle ha sagt; det är ingenting att gruva sig för.
Och det gör jag inte heller.
Har nu varit i Stockholm sedan i tisdags och jag har redan hunnit söka ett jobb, klippt och färgat mitt hår, träffat min underbara Jessica och imorgon ska jag tattuera mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0