Jag längtar alltid härifrån, men aldrig hem

Jag känner att det snart är dags att börja röra på sig.
Blicka framåt, för jag är ständigt på väg. Och jag kan inte stanna för länge på ett och samma ställe.
Men var ska jag ta vägen?
Kanske stannar jag i Stockholm ett tag, när detta sommaräventyr är över, eller så drar jag till Australien till Carro och Mia. Eller så blir det något helt annat, för jag vet nu att det aldrig blir som man har tänkt sig. Och det är just det som jag gillar; att man aldrig riktigt vet.

Jag har inte ställt ut mat till sommarkatten, för jag vet att den hittar mat någon annanstans. Men det hindrar den inte från att stryka omkring utanför min dörr, eftersom det är här den vill vara egentligen. Och, som jag själv vet allt för väl, så vill man alltid mest ha det man inte kan få.
Så min dörr förblir stängd.

Som i en Gammal sång, där allt blir bra imorgon.

Fan vad skönt det var att vara i Strömstad för en kväll, långt borta från baren på Ekenäs.
Jag och mina flickor hade sjukt roligt. Träffade äntligen Philip igen, som sen tog med mig hem, där han hade ställt en säng bredvid sin så att vi kunde ligga och prata hela natten. Bara det faktum att han hade bäddat åt mig, gjorde min kväll.
Jag behövde verkligen hänga med någon som känner mig så pass väl, som han faktiskt gör, och som jag kan prata med allt om.
Och som tycker om mig för den jag är, precis som jag är.
Morgonen efter fick jag frukost och skjuts till båten, och jag har träningsvärk i magen av allt garvande.
That's the shit.

Heart of Glass

Hjärtan av betong, går sönder lika lätt som glas.
Men ikväll ska vi in till Strömstad och se Adam Tensta.

Och det här, det är äkta kärlek;
Chiquitita, you and I know
How the heartaches come and they go and the scars they're leaving
You'll be dancing once again and the pain will end
You will have no time for grieving
Chiquitita, you and I cry
But the sun is still in the sky and shining above you
Let me hear you sing once more like you did before
Sing a new song, Chiquitita
Try once more like you did before
Sing a new song, Chiquitita

Too bitter to be Charming

Är nu inne på min åttonde dag på jobbet. Sjukt sliten och ont i fötterna.
Men jag har haft, och har det fortfarande, jävligt roligt. Och jag har lyckats samla på mig en hel del (välförtjänade) glada gubbar från köket.
Problemet just nu är det fina vädret. Nu får det ta och komma regn. Koster hade, för några dagar sedan, flest soltimmar i hela Sverige. Och då är det inte kul att jobba på uteserveringen, i den marinblåa pikén och svarta förklädet.

Pratade med Sandra igår, och inte helt osökt kom vi att prata om förra sommaren; den bästa sommaren. Det är inte så konstigt att vi fortfarande lever kvar i Östersunds sena sommarkvällar, som spenderades på popklubb där vi dansade så att svetten rann.
Det var äkta lycka.

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Lev med det.

Det här med det logiska tänkandet försvinner helt efter några glas rödvin. Det som för studen känns otroligt vettigt, känns oftast mindre bra dagen efter.
Egentligen så har jag ju lärt mig det, men sen gäller det ju tydligen att komma ihåg det också och kunna applicera det på liknande situationer. Vilket är två helt olika saker.
Jag ska inte gå in på vad jag gjorde igår, vid 2-snåret, men jag kan säga att det innefattade mig, ett hus och brännässlor. 
Tur att jag inte är ensam.
Jag och Carro pratade om det igår, hur svårt det kommer att bli att åka härifrån. Alla, speciellt vi fyra i källaren, tycker så himla mycket om varandra. Varken jag, eller Carro, trodde att den här sommaren skulle bli så här bra. Underbaraste kvällen hade vi i förrgår när alla gick och la sig samtidigt (och dessutom alla under samma tak), och vi inte kunde sluta skratta. Det var lågstadiet all over again, och det var så himla mysigt. 

Jag samlar på livserfarenheter.
"Kan bli dyrt", säger mamma.
Men jag kan inte leva ett liv där allt går på halvfart. Jag lever, jag slår mig, jag lär mig, kliver upp och sen gör jag det igen. Oftast gör jag samma misstag gång på gång, men jag börjar slå mig mindre och mindre.
I'll be fine, 'cause I lived and I learned.
And I still get around.

Vi är inte sånna som i slutet får varann

Mitt-i-säsongen-svacka.
Har hållit mig borta från alkohol, eftersom jag vet att det inte kommer att få mig att peppa till.
Men jag gillar att jobba, det är jag inte less på. Jag är less på att hänga i baren varje kväll. Men ikväll ska vi spela TP.
Sommarkatten börjar styka omkring här, mer och mer. Är osäker på om jag ska ställa ut mat till den, eller låta den komma av sig själv. Är osäker på om jag ens vill ha den kvar.
En sommarhund kanske? De är ju mer godtrogna och inte lika lynniga...


Med hjärtan av Betong, och jag faller då vi är av samma sort...

Jag blir lite less på mig själv.
Ingen självbehärskning, utan karaktär och helt styrd av känslor.
Men det är väl det som gör det så himla intressant att leva; jag vet aldrig riktigt vad som ska hända.
Visst får jag ångest, men visst kan jag ibland överdriva denna ångest och i smyg njuta lite av denna misär jag själv har skapat. För vi hamnar åter där igen; det är ingen annan än jag själv som skapar den åt mg. Det är ju bara jobbigt att låta sig påverkas av andra, vilket jag slutade med för ett tag sen.
Vi har kommit fram till det, mina kära rumskamrater och jag, att man aldrig får tänka att det är fel på en själv. För det är det inte, och om det skulle vara så, så får man fortfarande inte tänka i de banorna.
Det har varit en bra dag på jobbet, började klockan 17, och jobbade till stängning. Fick min första glada gubbe av kockarna idag.
Förklaring: Kockarna har en lista över servitriserna, och vi en för dem. Sura gubbar kan man få om man kommer med en beställning där alla ska ha en av varje maträtt, eller om man gör något fel, helt enkelt. En glad gubbe får man om man när man gör sig förtjänt av dem.
Eller ligger med någon av kockarna.
Tack för mig.

And I swore I could see right through your empty Heart, And I thought I could fill it but I'm back at the Start

Gårdagskvällen:
Jobbade från 17.00 till stängning.
Onsdagar = efterfest.
När jag och Mia kom hem, efter en varsin städöl, tänkte vi kolla film och sen sova. Det blev inte riktigt så. När jag ska gå ner och byta om, så ramlar Carro in; "Jennie, du måste ta hand om mig! Jag mår inge bra..."
Medans jag sitter på hennes sängkant, och tömmer hennes spyhink men jämna mellanrum, hör jag hur folk börjar ramla in på övervåningen. Och när jag väl vågar lämna min stackars, ynkliga, Carro, är vårat hus fullt med folk.  Vilket hde varit toktrevligt om man hade varit på humör. Jag tog mig i alla fall ett glas vin och började mingla, problemet var bara att jag inte ens kände hälften av dem. Storebror Niclas var inte till så stor hjälp, även fast det var han som (antagligen) hade fått med sig alla. Nu var det dock bara några harmlösa ungdommar, som precis fyllt 18 (nja, inte alla kanske då...), som tyckte att det var fränt att få vara på efterfest i Kockhuset. Så minglander övergick till att jag tog på mig någorn form av party-polisroll, med armarna i kors. Men tillsist dog festen ut, och det vara bara kända ansikten kvar.
(En liten parantes; jag tog en liten paus på en seglbåt i hamnen, med en nyfunnen vän och en flaska Jack Daniel's.)
Så det blev en hyfsad tidig kväll endå, men den där filmen får vi nog ta en annan kväll.

If you think about it too much you may stumble, trip up and fall on your Face...

Hade ett mycket givade samtal, om livets stora frågor, med min Jessica idag.
"Jennie, det är inte ett dugg synd om dig. Bara så att du vet."
Ja, jag vet.
Och det är så skönt att få det så där fint upptryckt i ansiktet av henne. Hon vet alltid precis vad som behöver sägas för att ta ner (eller upp) mig på jorden igen.
Och jag vet att jag har det bra. Jag vet att om jag bara tänker till, så kan jag känna att jag är precis där jag vill vara. Och jag är så nöjd att jag har tagit mig så pass långt som jag faktiskt har.
Nu har jag simmat klart, för den här gången.

"Oh my God, I can't beliiive I just did that!"

Jag har blivit jävligt modig den senaste tiden. Jag vet vad jag tycker och tänker om saker och ting, och jag vågar säga det rakt ut. Framsteg, säger jag, även om jag inte får det jag vill ha, men då kan jag känna att jag åtmindstone försökte.
Har lämnat bort min sommarkatt. Eller så var det den som lämnade mig, för den var för vild. Ingen man behåller sommaren ut. Det är bäst så.
Har jag lärt mig något?
Nej.
Men det jag vet, är att man aldrig lär sig.
Ramlade hem ganska tidigt igår, och har precis klivit upp. Sitter vid datorn, dricker kaffe och kollar på Little Britain med Mia sovandes i den andra soffan. Vi har det så himla mysigt i vårat stora hus, ett tokigt skönt gäng helt enkelt.


A smell of Cigarettes and Heartache

Shit, vad mycket färg jag har fått de senaste dagarna! Och fräknar!
Jag har tillochmed fått fräknar min tattuering, vilket jag tycker är lite märkligt.
Nu har jag jobbat några dagar på Ekenäs, och det känns riktigt bra. Det är skönt att känna att man verkligen jobbar när man är på jobbet, och inte bara dra fötterna efter sig. Hade dock ett mardrömsbord på 15 norrmän, som hade mage att prata om "hur servitris har blivit ett studentyrke" och sen fyllde en i att hon inte tyckte att någon av oss var speciellt proffesionell, när jag stod och serverade deras lunch. Professionell, inte direkt kanske, men nog fan är vi trevliga. Men efter att de sagt så kände jag att det inte var värt att bjuda något mer på mig själv. Ta ingen skit, som Lisa påminde mig om.
Jag och Marcus kollade på Alice i Underlandet imorse. Hovmästaren Jonas var förbi förra veckan med två kartonger VHS-band och en spelare, eftersom vi inte kan se på TV i huset. Så nu ses det på film varje ledig stund. Och visst har det sin charm att man alltid måste se "reklamen" i början (framspolningsknappen funkar inte) och spola tillbaka hela filmen när man kollat klart. Barndomsflashbacks så det dånar om det.
Jag fick gå av vid 6 idag, så snart ska jag duscha, piffa och sen dra till hotellbaren.

You can't help me now. You could try, but you would not know how.

Jag har ett nytt jobb. Eller, egentligen inte eftersom jag gör exakt samma sak och har samma chef. Nu jobbar jag i alla fall på hotellet, Ekenäs, och serverar. Det beövdes mer personal där, och det var för många på Kostergården.
Det känns bra. Har inte hunnit känna efter ordentligt eftersom jag fick reda på det igår och började jobba direkt.
Jag och Mia var till Strömstad idag, och jag handlade riktigt mycket kläder. Hemskt att man är en sådan materialist, men jag mår bra av nya grejer. Frågor på det?
Det blev en del soltimmar också, då färjan hem inte gick till bryggan vid Ekenäs, och vi "glömde" kliva av vid sista stoppet innan färjan vände till Strömstad igen. Den där biljettsnubben var ju lagomt kul som kom och frågade om "damerna skulle tillbaka till stan igen?". Hade han sagt det 2 minuter tidigare hade vi ju fått kliva av också.
Svackan håller i sig, men jag jobbar på det.
Jag simmar.

Reckoner

Murphy's lag.
Allt som kunde gå åt helvete, gick åt helvete.
Att man aldrig lär sig.
Nu kommer svackan, och vi visste väl alla att den skulle komma någongång.
Men. Jag vet inte om jag omedvetet har skapat mig denna svacka på egen hand. Det är mycket möjligt. Jag brukar ju oftast inte gilla när det går för bra, utan jag vill hellre att man måste få jobba lite för att komma dit. Som sagt; You better start swimmin' or you'll sink like stone.
Och nu ska jag börja simma, för det är jag jävligt bra på.

Hade personalmöte idag. Bent och Henrik låt otroligt nöjda med allt. Och hade dessutom fått höra från gäster att de hade sjukt trevlig personal. Grett! Är nu ledig tills på fredag, och sen kommer jag antagligen inte vara ledig på hela sommaren. För snart smäller det. Semestergästerna är på ingång...
Jag och Mia tänkte åka till Strömstad imorgon, och jag funderar¨på att ringa Philip och kolla om han är ledig. För då stannar jag nog där ett tag.


Live Fast. Look Alive. Die Hard.

För att göra finalen lite mer intressant igår, slog jag och Mia vad om vem som skulle vika tvätten. Jag höll på Spanien, så jag vann.
Började faktiskt dricka tranbärsjuice igår, men det spårade. Det blev en spontanfylla istället, tokigt trevligt hade vi. Drog hem från efterfesten för att kolla på film, Yrrol, men den hann jag inte se så mycket av. Vaknade i Niklas säng imorse, med kläderna på och linserna i. Jag vet att jag vaknade när filmen började om igen, och stängde då av den.
Dagen spenderades på stranden med Kristoffer, Mia, Carro, Niklas och Victor, och alla brände sig utom jag. Vissa smörjer ju in sig... Badade för första gången också. Det var inte varm, men ganska kallt.
Snart bär det av till beachen igen, för ledighetskommitén ska spela kubb!

Where there´s no Accusation, there's no need for Denail

De bästa av mornar;
jag smyger hem vid 9, då sommarkatten börjar jobba, kommer hem till mina flickor som precist vaknat, slänger på mig en annan tröja och så gå vi ner och käkar frukost. Sen går jag hem och sover tills jag börjar jobba.


Some Words are best Unspoken

Det är inte så ofta man kan känna sig helt nöjd med tillvaron. Men det gör jag nu. Egentligen borde man inte säga det högt, för då kanske man förstör det. Men det var väl något jag sket i.
På jobbet idag har vi ätit, typ hela tiden, och snackat en massa skit. Hade 6 pers på lunch, så man kan ju säga att dagen var hyfsad lugn. Då jag gick och la mig relativt tidigt igår, blev resultatet att jag dessutom varit övertrött hela dagen lång, vilket visade sig redan på frukosten då jag tappade min tallrik, fylld med mackor och frukt, i golvet...
Får se vad kvällen har att erbjuda, är ledig imorgon och börjar 2 på lördag. Mina kära rumskamrater piffar för fullt och ska cykla till Sundet och hälsa på, men jag känner mest för att somna i soffan. Det mest aktiva jag kommer att göra ikväll är att färga ögonbrynen.

Galvanize

Har haft en tokigt rolig dag på jobbet idag och jag har varit på ett strålande humör. Hade Deportees' "Missing you, Missing me" i huvudet hela dagen lång. Det var jag Anja och Roger som jobbade, och vi räknade ut att vi hade 35 luchgäster. Det gjorde vi bra! Förutom att jag glömde ställa en brödkorg på ett bord jag hade, vilket är sådär lagomt kul när man upptäcker det först när man dukar av... Det, föresten, kommer bli mitt stora hatobjekt i sommar; det är så himla tråkigt att ställa iordning brödkorgar, skära till fint smör och hela kittet, otroligt ostimulerande arbete...
Dock var jag lite småtrött idag, för jag har skaffat en sommarkatt.

The Whitest Girl alive

Klev upp riktigt tidigt idag och käkade frukost på Ekenäs. Mia skulle med en tidig färja in till Strömstad, så jag gjorde henne sällskap. Vi har ju det riktigt lyxigt som får käka en riktigt hotellfrukost varje dag (när man orkar kliva upp). Strålande skolsken och blåhimmel ute, så jag och Viktor väntar på att solen ska nå våran altan för snart ska här glassas i solen. Har redan smörjt in mig med solskyddsfaktor, så nu är det bara att vänta...

High and Dry

Fick sluta vid 5 idag, för det var så lite folk. Skönt med lite ledighet imorgon, efter att ha jobbat fem dagar i rad. Men det är kul att jobba, det är kul att märka hur mycket man faktiskt ha lärt sig. 
Vi hade vinprovning igår. Behövs det sägas att den spårade? Men det var schweinigt roligt, dock inte lika roligt när jag ville sova samtidigt som en liten skara ville fortsätta "vinprovningen" i Kockhuset. Fick inte sova så himla mycket inatt (heller), trots att jag tog Marcus' säng för att jag trodde att det skulle vara minst stökigt där. Vilket jag fick mig motsatsen bevisad då en Lisa ramlade ner för trappan och någon fick för sig att sätta igång tvättmaskinen...
Men imorgon ska jag ägna mig åt att ladda batterierna.

It pays to Belong

Jag ska inte sticka under stolen med att jag är sliten. Jag ska heller inte ljuga om att jag har släppt allt vad ordning och reda innebär, för det har jag (även fast det kryper fram ibland, i slutet av efterfesterna, då jag börjar plocka skräp och diska). Men jag ska framför allt inte få någon att tro att det är så illa som det låter.
Om jag tyckte att Åre var en bubbla, är det ingenting emot vad den här ön är. Men jag gillar det.
Som fan.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0