Rocky Jennie

Ja, jag vet att jag är sämst på att blogga just nu!
Men, vad jag ska skylla det på då?
Kanske att det inte direkt prio No.1 att sitta hemma framför datorn, när man istället kan ligga i en famn och titta på en dålig film. 
Det där är en av alla de saker som förundrar mig just nu; man kan se viken skit på tv som helst, för allt blir bra när man kollar tillsammans.
En sådan kliché trodde jag aldrig att jag skulle dra till med.
Fan.
Jag är tydligen helt lost.
And I like it!

Jag har länge trott att den mest ultimata relationen skulle växa fram ur en vänskapsrelation. Att det skulle liksom bara; *BAAM!* och så kom alla de där känslorna från ingenstans, och då skulle det vara så himla praktiskt att man redan känner varandra så pass bra.
Jag har insett att jag kanske måste omvärdera min teori.
Att inte känna någon, utan och innan, innan alla de där andra känslorna kommer, är som att ge sig ut på ett äventyr; kan kännas fruktansvärt läskigt, eftersom man inte riktigt vet vad som kommer att hända, men samtidigt är man så fokuserad på målet att man endast kan se nästa sten man ska kliva på.
Då har man inte längre har någon återvändo.
Likheterna sträcker sig även ännu längre; det sista man vill är att halka.
Man vill helst hålla sig kvar så länge det går.

(Hoppas att du är nöjd, Annika, nu svävade jag till och med ut lite extra... Enjoy!)