Still there's nothing, like waking up on a sunday and see you sleeping next to me...
De dåliga känslorna och ångesten, som jag inte känt sen 8:an, kom tillbaka och det är inte så bra. Alla positiva tankar om mig själv och min kropp, som tagit mig år att få fram, var plötsligt borta. Därför ska jag strunta i att fokusera på mat, och äta som vanligt (för jag äter ju redan bra) och bara röra på mig lite mer.
Vem är det egentligen som säger att man ska vara smal? Blir man lyckgare då?
Ingen, och nej, det blir man ju inte.
Tänkt att jag gick på det igen!
Mitt nya mål är alltså att börja äta som jag gjorde innan (dvs hårdbröd istället för mjukt, fullkornsprodukter, inte så mycket godis etc..) och träna lite mer.
Roadtrip
Dagarna i Åre var hur kul som helst, och jag jag har nu kört 65 mil med gamla Pärlan!
På vägen hem hann jag med en natt i Ösd, med party och vänner, vilket var helt lovely... Därefter hann jag även med en natt i stugan i Gillhov, där bröderna och pappa fixat taket. Storasyster var även där en sväng, och det är ju inte så ofta som alla vi är på samma ställe!
Har vikarierat på dagis några dagar också, vilket är hur kul som helst, men samtidigt otroligt energikrävande. Blir nog där, till och från, fram tills jag börjar i ÅRE!
Japp, de ringde idag och jag börjar den 3:e december hos Skidåkarna.
Fan, det går riktigt bra nu!
En lektion i Kärlek
Har kört bil dit båda dagarna med Ida och Linnéa i baksätet, vilket gör att jag känner mig ganska nöjd med mig själv. Har precis varit och fulltankat bilen med min bror, så nu är jag klar för Åre.
Tänkte komma iväg vid 2, för jag ska titta in hos pappa en sväng. Har dock inte packat än. Ska göra det imorgon, efter en efterlängtad sovmorgon....
* * *
Följade scen (Sandra, this is for you) utspelade sig på eftermiddagen:
Ida (3) och Kristina (4) gungar, och jag puttar på (såklart).
Fredrik (nästan 3) som suttit vid de andra gungorna längre bort, bestämmer sig för att gå till oss istället. Nästan framme vid målet, ropar Ida;
"- Hej Fledde (r-ljuden sitter inte riktigt...)!"
Fredrik blir lite generad, men tar en gunga bredvid oss ändå.
"- Hej snygging (med långa, utdragna, sss)!"; fortsätter Ida, och Fredrik blir så generad att man nästan ser hur han försvinner ner i marken. Men det bryr inte Ida sig om, hon bara upprepar "snygging" tills han går därifrån.
Ja, vad säger man? Det ska börjas i tid...?!
Don't waste my time!
Nu tänkte jag gnälla lite!
För det första, jag har sagt det förr och säger det igen; varför ska det vara så himla svårt att säga "nej"? Jag vet att det kan vara jobbigt, men ju tänker jag hacka på de som tror att ett "nej" nog går fram bara man tiger (eller, helt enkelt, inte säger det motsatta). "Det försvinner nog av sig själv, om jag inte låtsas om det...".
Och gjejen är ju att det gör det, efter en viss tid, men med ett klart och tydligt "tack, men nej tack", så hade den tiden kunnat spenderas på mycket bättre saker.
Men allt detta flum, så vill jag bara få fram att fler människor borde vara så pass rakryggade att de kan formulera ett "nej". Fler borde ha den respekten för andra människor och deras tid.
Är det för mycket begärt?
Okej, andra grejen.
Jag medger att jag har otroligt svårt med ord och bokstäver och sånt (och jag försöker trippelkolla alla mina inlägg), men ibland ser jag bara inte stavfel.
... the worse Combination of Addictions
Jens Lekman var husguden i min första lägenhet (som jag delade med Linn), en lägenhet som varje dag var fylld med vänner. Han tog mig alltså tillbaka till 1:an och halva 2:an av gymnasiet, och jag gillade inte det riktigt. Jag menar, det slutade ju inte så bra. Nästan inga av vännerna är kvar, samtidigt som det känns som att jag är rätt nöjd med det. Men det var kul så länge det varade (och det menar jag utan en ironiskt underton)!
Hur som helst, relationen till Jens Lekman är alltså inte helt okomplicerad, vilket såklart är jättetrist. Men vad ska man göra, minnerna fastnar ju så himla lätt i musik...
Song of the Day: Good and Gone - Caesars
I remember those Winters...
Det var en sådan dag då man satt ihopkurad i soffan och tittade på Vänner.
Och eftersom det nu är ett faktum att vintern är på väg, och längtan till pisterna börjar tränga sig på, tänkte jag dela med mig av klockrena låtar att åka till;
100o - Shout out Louds
Attitude - Metallica
Banquet - Bloc Party
Bones - Radiohead
By the Grace of God - The Hellacopters
Capitalism stole my Virginity - The International Noise Conspiracy
Galaxy Gramophone - The Soundtrack of our Lives
Human - Carpark North
I bet you Look good on the Dancefloor - Artic Monkeys
In my Blood - Laakso
Let me Entertain you - Robbie Williams
Let your Body decide - The Ark
Maple Leaves - Jens Lekman
New Noice - Refused
Plans - The Breeze The Breath
So says I - The Shins
Tell - Radio Dept.
Those Winters - Jenny Wilson
Vacation (a Soundtrack of our Lives) - The Soundtrack of our Lives
Det kommer fler inom kort!
(Har föresten tänkt på det där ett tag, och jag undrar om det är samma låtar som gäller för bilkörning? There's only one way to find out...)
GI is the new sugar
Frukosten (läs fortfarande: lunchen) bestod av omelett med tomater och lufttorkad skinka, och resten av dagen gick i samma kolhydratfattiga riktning, och humöret ligger väl inte direkt på topp. Det kanske inte är den mest klockrena dieten för en person som har ett humör som åker blodsockerbergochdalbana hela dagarna (så det är ju tur att jag är ensam på dagarna...) men jag kände att jag var tvungen att pröva. Dessutom så kommer humöret bli ännu sämre om några dagar, men jag ska härda! Jag menar, så här un-fit var det ett tag sen jag var, och nu när jag äntligen är riktigt friskt ska jag ta tag i mitt välbefinnande igen!
Song of the day: Fight the Fight - Laakso
Why not embarce what could be?
Jag ska höra av mig nästa vecka om vilka dagar jag vill komma (20-21 eller 22-23), så jag måste fundera ut vad som blir bäst; antingen så åker man dit första omgången, för att visa hur peppad man är, eller så tar man den senare, så att de har en färskt i minnet när det är dags att anställa. Eller så tar man, helt enkelt, och tar då det passar bäst och inte tänker så himla mycket!
Men jag tror nog att jag väljer de första dagarna, jag menar, palla vänta ännu längre?
Känns som om jag har värsta flytet just nu. Det är bara ett få saker som jag ska styra upp, sen är jag helt nöjd...
Jag tror att det just nu är viktigt att stanna upp upp och njuta av tillvaron. Jag menar, det är ju nu allt händer; studenten, körkort (och nämde jag att jag även var till banken i fredags, så nu har jag full koll på min ekonomi?!) och jobb. Kort sagt; resan in till vuxenvärlden börjar gå mot sitt slutmål.
Song if the Day: I rather Dance with You - Kings of Convenience
Baby, I can drive your car
Uppkörningen i onsdags gick hur bra som helst, och jag tror att jag nu även har kommit fram till hemligheten bakom att kunna prestera när det gäller; mental träning.
Enligt min mamma så är det ganska enkelt att lura hjärnan, så hela morgonen försökte jag intala mig att "det är roligt att köra bil" och "idag ska jag fan fixa uppkörningen!", och det funkade ju! Jag försökte att le hela tiden också, för då tror man tillslut att man faktiskt är glad på riktigt. Ganska smart, egentligen...
Så tipset inför uppkörningen är alltså mental träning (plus sjuk obekväma trosor och samtidigt vara jättekissnödig! Belive me, då har man fan inte tid att vara nervös!).