Pictures in my mind
Jag har lite funderingar.
Iband kan jag känna ångest över att jag inte tar en massa bilder och lägger upp på Facebook och bilddagboken, eftersom alla andra verkar göra det.
Samtidigt så kan jag tycka att människor lever sitt liv alldeles för mycket genom internet. Det blir nästan som att saker man gör inte räknas om man inte tar en bild och lägger upp på Facebook. Jag säger inte att det är så, jag menar bara att jag själv kan tvivla på hur mycket mina egna, icke dokumenterade, upplevelser inte räknas lika mycket.
Och vems fel är det, kan man undra?
Egentligen mitt eget.
För mig är det inte ett stort problem, jag kan bara ibland tycka att det är synd att jag inte själv är "lagd åt det hållet" också. Var dock uppmärksam på att detta inlägg INTE är en diss mot er alla som städigt uppdaterar bilddagböcker och Facebookalbum, snarare tvärt om. För jag ska inte sticka under stolen med att jag tittar in och kollar på bilderna. Och jag har faktiskt själv gjort en del tappra försök och tagit med min kamera på diverse tillställingar, men jag känner mig så exktremt obekväm med att dra upp en kamera i tid och otid. Det är inte min påse chips, helt enkelt. Så jag får stå för det.
Samtidigt så bloggar jag ju, så jag är ju inte helt oförstående kring fenomenet.
