Reach for Golden Scans
Jag hörde Grace Kelly med Mica på radion idag, och så kände jag mig sådär halv igen. Sen blev inte direkt bättre när det blev Reconsider Me med Moneybrother, och jag saknade alla vårens kvällar på dansgolvet.
Ganska konstigt egentligen, det sägs ju att luktsinnet är det starkaste när det gäller minnen och assosiationer, men jag tror fan att det är hörseln.
En annan sak som jag har funderat på idag är hur ens personlighet förändras, beroende på vilka man umgås med. Jag menar, man är ju alltid sig själv i grund och botten, men ibland lockas ju faktiskt de dåliga, repesktive de bra sidorna fram, och det beroende på vilka man hänger med. Det är väl det som kallas personkemi, antar jag.
Och just nu känns det som att jag är en sämre version av mig själv.
Men nu blev det lite väl deep och deppigt, vilket kan ha att göra med rödvinsglaset som står brevid min dator. Men då gäller det att uppmärksamma den där lilla guldkanten som gömmer sig i den annars grå-färgade ramen som omger våran vardag. Imorgon ska jag nämligen vara barnvakt till mina underbara brorsdöttrar. Ida är den stora solstrålen som lyser upp min tillvaro (och det är väl lite därför som hennes första huvudfoting sitter tattuerad på min underarm). Jag ser fram emot en förmiddag med barbiedockor och en hel del sköna garv...
Ganska konstigt egentligen, det sägs ju att luktsinnet är det starkaste när det gäller minnen och assosiationer, men jag tror fan att det är hörseln.
En annan sak som jag har funderat på idag är hur ens personlighet förändras, beroende på vilka man umgås med. Jag menar, man är ju alltid sig själv i grund och botten, men ibland lockas ju faktiskt de dåliga, repesktive de bra sidorna fram, och det beroende på vilka man hänger med. Det är väl det som kallas personkemi, antar jag.
Och just nu känns det som att jag är en sämre version av mig själv.
Men nu blev det lite väl deep och deppigt, vilket kan ha att göra med rödvinsglaset som står brevid min dator. Men då gäller det att uppmärksamma den där lilla guldkanten som gömmer sig i den annars grå-färgade ramen som omger våran vardag. Imorgon ska jag nämligen vara barnvakt till mina underbara brorsdöttrar. Ida är den stora solstrålen som lyser upp min tillvaro (och det är väl lite därför som hennes första huvudfoting sitter tattuerad på min underarm). Jag ser fram emot en förmiddag med barbiedockor och en hel del sköna garv...
Kommentarer
Trackback
