And now I've walked with my boots
Så hände det. Jag fick dissa den här gången. Och jag gjorde det med stil.
Det bästa är dock att jag för redan för väldigt länge sedan att han inte alls var värd, varken mig, eller min tid.
Skönt ändå att veta att jag inte är helt igenom ond, för jag fick sjukt dåligt samvete efteråt.
Det där var typ helgens höjdpunkt (fatta som jag har väntat på det ögonblicket, och jag vet att det är ganska ocoolt att poängtera det hela tiden, med det kändes så jävla bra!). Den andra höjdpunkten var Montt Mardié. Det är så härligt att gå på en spelning som man inte har några stora förväntningar på, och sen blir man helt såld. Jag och Sandra stod längst fram, och jag upptäckte att flera av låtarna hade jag hört med inte vetat att det var hans. Så jag var ju tvungen att köpa två skivor av honom.
Dansgolvet efteråt blev dock en stor besvikelse. Jag förstår inte riktigt vad det tänkte på. Jag menar, det var ju inte låtarna som var dåliga, de var bara i fel forum. Vi ville ha pop, inte Daft Punk (som dock är bra, men det är inte pop). Vi fick höra Ramlar i alla fall....
Jag och Sandra befann oss på samma dansgolv dagen efter, och på någon sätt så var det mycket lättare att dansa då. Kan ha att göra med att vi gick dit útan förhoppningar, vilket gjorde det till otroligt lyckad kväll.
Och helgens ledsång blev inte någon poplåt, utan The way I are med Timbaland.
Men det är ju så; det blir aldrig som man tänkt sig, med det blir alltid något!
