Det snurrar i min skalle

Jag vill börja jobba.
Nu.
Jag vill ha ett jobb att gå till varje morgon.
Jag vill ha struktur och rutin i mitt liv.
Jag längtar så mycket att jag redan har gjort sex stycken matlådor, som bara ligger och väntar på att jag ska ta dem med dem till jobbet och förtära dem till lunch.
Jag har börjat snusa mini-portion för att det inte ska synas så mycket (vilket gör att jag får värsta nicokicken när jag väl tar en vanlig).
Hela grejen med längtan efter rutin har fått mig på allvar att fundera över att börja plugga. Men samidigt, om jag börjar så är jag rädd (eller, rädd och rädd, mer bekymrad) över hur jag kommer att känna när vintern kommer...
Jag är förväntansfull.

Måste skriva en liten rad om vänner, när jag ändå är igång.
Man måste vårda sina relationer (det gäller inte bara vänner, utan även familj), och, enligt mig, så förstår man själv hur man bäst kan vårda en relation. Och om det är relation värd att behålla, så är själva vårdandeprocessen inte speciellt ansträngande. Tycker man att det är onödigt, eller känns som ett alldeles för stort projekt, kanske det inte är värt det, helt enkelt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0