Lights will guide You home, and I will try to fix You.

Jag känner mig matt.
Trött i kropp och själ.
En jobbarkompis frågade hur jag gjorde för att orka, och jag svarade; "äter ordentligt och tillåter mig själv att vara ledsen när det behövs."
Vad annars kan man göra. Det är väl ingen som mår speciellt bättre av att jag läggs in på avdelningen bredvid, på grund av kroppslig konkurs.
Nej, någon jävla måtta får det vara.
Men jag kan säga så här; det kommer att spenderas en hel del tid på gymmet framöver.

Find the cure, find the cure for My life.

Allt sker på en och samma gång.
Det är konstig, men kanske har det en mening.
Kanske skulle man inte klara av om det skedde dåliga saker med jämna mellanrum. Kanske har man lättare att klara av sakerna när de sker samtidigt.
Jag vill gärna tro det i alla fall.


It's times like these You learn to Love again.

Jag och Annica planterade om en massa blommor idag.
Skönt att tänka på annat för en stund.
Tog mig ner till byn för att träffa folk, i förrgår. Var in på Klättermusen och hälsade på Johnny. Han gav mig, förutom positiv energi, lite jobb i juni. Eventuellt. Då blev jag glad. Glad över att få göra nytta, vara till hjälp.
Han ringde lite senare och frågade om jag kunde tänka mig att vara hundvakt några dagar, eftersom han ska bort en sväng och hans fru inte fick ledigt. Klart man ställer upp!
Det finns få saker man mår så bra av, som att hjälpa någon när det krisar. Det handlar inte om att man alltid sätter sig själv i andra rummet, det handlar om att man inser hur mycket man själv vinner på att ställa upp för andra. Och vilket välmående man uppfylls av.
Att han frågade det, just nu, var det bästa som skulle hända.

Tittar på Brother's and Sister's och saknar min mamma.

Damaged Goods

Många bäckar (stora) små gör att jag nog aldrig har känt mig så ensam och hjälplös, som nu.
Vet liksom inte var jag ska börja att ta itu med saker och ting.
Vill egentligen inte vara ensam ikväll, vill inte somna ensam.
Men jag är klokare än så.
Jag vet (vill jag gärna tro, i alla fall) skillnaden på snabba, och långsiktiga, lösningar på problem. Så jag ska försöka hålla mig till de mer långsiktiga.

Jag tror att jag ska börja med att ta itu med träningen. Just nu bryr jag mig inte om att jag fortfarande har ont i halsen,
Sen blir det nog till att plantera fler blommor på balkongen.
Ska fixa tid för klippning, kanske göra fler blonda slingor.
Vi får se.

Du vet vad som gäller, eller?

Drog ut en 2 mm lång stålflisa ur fingret imorse. Ett sista minna av säsongen, antar jag... Det var förklaringen av ett ömt och svullet finger i alla fall.
Åker till Östersund imorgon för en kväll med min Sandra.
Jag längtar!

It's times like these You Learn to Live again.

Efter en vinter med tidiga mornar, där jag tvingat i mig två mackor innan jobbet, har jag nu tid att koka gröt. Med äppelbitar.
Är det någonting jag har mycket av, just nu, så är det tid. Och jag gillar det.
Efter två dagar med utbildning, är det ikväll dags att börja jobba på riktigt. Nervöst, och jag ser fram emot att känna tryggheten som gör att jag också kan sitta och vika loppor under samtalen...


Sleeping in...

(Man vet att man har sovit för länge i soffan när man vaknar till Magnum.)
Jobbade min första kväll på Marknadsfakta igår. Det där blir nog bra, tror jag. Hittar jag ingen annat jobb, så har jag skaffat mig en sommar med sovmorgon...
Nu blir ju målet att använda dessa förmiddagar till träning och andra nyttigheter, eftersom det inte direkt har varit högsta prioritet denna vinter. Har dock varit utan alkohol sedan Sommarfesten förra söndagen, så de nya vanorna har redan börjat.

You remember those Winters...

http://www.skistar.com/are/svenska/skidakning/aktuell_snorapport/vecka_18.app

(Lite längre ner på sidan ser man ett pack sitta och förbereda sig för bartömningen på Buustamon...)

Jag har slitit ut så många skor, i en stad där ingen längre bor...

Dålig uppdatering senaste tiden, jag har varit alltför upptagen med att leva livet.
På både gott och ont.
Mest gott.
Nu sitter jag i alla fall i min, och Annicas, lägenhet och känner mig lite tappad. Vilket inte är så konstigt; från att ha jobbat, i snitt, 170 timmar i månaden och gått ut typ 3 gånger i veckan, till ingenting, är en omställning.
Men jag tror att jag gillar det.

RSS 2.0