Let's not waste more Time!
Vem har sagt att man inte kan köpa lycka?
Och vem behöver egentligen känslolös närhet, när man har ett par nya, sjukt snygga, snowboardboots?
Ja, jag är en materialist.
Trots att jag bara ville dö imorse när jag vaknade, så tog jag mig faktiskt ut i backen för premiäråk. Och det kommer nog att ta några fler åk innan de känns som mina. Även fast de är formade efter min fot, så fick jag ont i fötterna. Men hellre det, än att hälen släpper i svängarna. Det har dock uppstått ett litet problem; bindningarna är alldeles förstora, eftersom mina förra boots var klumpigare. Ska kika på om det går att skruva om dem, annars så blir det nog en ny bindnind vid nästa lön.
Men hur har hon råd med det?!
Det har hon inte. Men jag har bestämt mig för att februari ska bestå av jobb, träning och hemmakvällar. Här ska det sparas pengar! Och ärligt talat så är jag ganska trött på krogen. Jag kommer ändå aldrig hitta det jag söker där, helt fel ände att börja i. Man kan nog säga att jag mognat lite den senaste tiden. Jag är ju inte 20 längre...
You want a Piece of Me?
Den här dagen hade jag helst velat spendera ute i backen, utan ångest. Egentligen har jag ingen riktigt anledning till ångest, det är nog bara alkoholen som spökar. Och så kan det vara för att jag är så förvirrad just nu. Jag har ingen koll, none what so freakin' ever!
Ska försöka rädda dagen med ett träningspass på HC när Julia har slutat, och sen en middag ute. Bygget kan ju ta och dra något gammal över sig, den här tisdagen. Känner jag mig och Julia rätt så blir det en chillad kväll, som kanske avslutas med ett glas rött på Dahlboms.
Slutsats: Det var en bra födelsedag.
I Hate this Part right here...
De senaste dagarna på jobbet har ju inte direk flytit på, det har mer varit som att simma motströms.
Jag har fått beröm från de högre uppsatta, för min hantering av den besvärliga gästen i förrgår, känns riktigt bra. Skönt att jag är så pass trygg i mitt jobb, och arbetsuppgifter, att jag kan stå på mig. Och att jag faktiskt får be någon att dra åt skogen, om de inte kan uppföra sig.
Idag har jag haft hetsiga disskusioner om våra snowboards (som jag faktiskt kan hålla med om att de inte lämpar sig för proffesionella åkare), som spred sig till andra gäster som en löpeld. Tillslut villen ingen hyra våra brädor. Men jag löste det genom att ringa SS Copperhill (som har nya Extreme-snowboards), så det löste sig. Från att ha varit sjukt hetsiga och otrevliga så fick komplimangen; "Och det här visar varför det är just Du som har det här jobbet!" De var fromma som lamm när de gick.
This is the Year, this is the Year it all will Happen...
Idag har jag bett en gäst, på hyran, dra åt helvete.
Lång historia kort, jag hade rätt och han hade fel, han blev sjukt otrevlig, jag pekade på dörren och sa att han inte var välkommen hit igen. Jag skakade av ilska när han väl gick, det var länge sedan jag var så arg...
Dagarna i Idre var helt underbara (förutom att Carro var tvungen att åka hem till en sjuk mamma)! Jag har en himla tur att jag har vänner som är kockar, för så mycket god mat jag förtärde under dessa dagar! OCH, tänk att man ska behöva åka till Idre, av alla ställen, för att pumpa puder...
Det var så skönt att lämna Årebubblan för ett tag, och det känns som om jag varit borta i flera veckor. Lika skönt det var att vara borta, lika underbart skönt var det att komma hem.
Damn, I like it here!
Ch-ch-ch-changes
Christoffer har frågat om jag vill följa med till Idre imorgon, och jag tror att jag behöver lite miljöombyte... Ser fram emot att träffa mina sommar-darlings igen!
Idre, here we come!
You are My sweetest Downfall...
Okej, det var ju inte enbart Håkan och Annika, men jag lyckades få höra både lite Franz Ferdinand och Florence Valentin, och hade Sandra varit med hade vi ägt.
Och resten?
Ingen aning.
Jag tar det som det kommer.
I need proof before I dare to open this Heart.
Jag är inte den som försätter mig i en position där jag riskerar att bli sårad, där jag blottar mig själv. Men det har jag gjort nu. Och jag vet inte om jag gör rätt eller fel, det kan jag inte veta förrän det är försent för att ändra sig.
Fast, det kanske är dags för en liten förändring i mitt beteende, och inställning, för att inte fastna i gamla spår...
We're just Ordinary People
Min kropp har lagt in en protest i form av en rosslig hosta.
Jag ska ta en vilodag idag. Föret i backen var inte direkt optimalt igår, men med natten kom snön och förhoppningsvis kommer det lite till under dagen, och morgondagen skulle bjuda på sol...
Spotlight on me and I'm ready to Break
Ångest.
Fan, vilken ångest.
Min ekonomi kommer aldrig att bli helt återställd efter denna, högst personliga, finanskris.
Känner mig så fruktansvärt besviken på mig själv, att jag inte styrde upp allt det här redan i höstas. Jag menar, situationen jag själv har försatt mig i, kom knappast som en chock. Det var aldrig frågan om, utan när och hur illa det egentligen skulle bli.
Dagen i övrigt, bortsett från ångesten, började med en sovmorgon och därefter en eftermiddag på bräda, i Duved. Fick mig på bra humör, trots regnet. Riktigt underbar (inte helt optimal, men fortfarande helt okej) snö att surfa(!?) fram i. Och så var det helt gratis.
You know that I could use Somebody
Sitter och väntar på att posten ska dumpas i mitt brevinkast. Med lite tur, kommer mitt nya bankkort (och passet som mamma skickade med) idag. Så kan jag återgå till ett normalt liv igen.
Snart är det slut på att flirta till sig snus, och ingång på Bygget, med tjänstekortet. Fast, det känns lite som ett steg bakåt att behöva släpa med sig passet på krogen. Fan, måste ju nästan börja använda handväska bara för att få plats med det.
Nej, nu får det vara slut på mitt slarv. Hittade faktiskt tennarmbandet. Det låg vid hyllorna med pjäxor. Nu ska jag nog inte jobba med dem på. Kanske ska sluta använda dem överhuvudtaget.
Då vet jag åtminstonde vars de är.
Sleeping in...
Jag tänker inte försöka ändra mig.
Jag lever mitt liv fullt ut, och sen att det blir lite för fullt ibland, so what. Så länge jag är nöjd.
En annan grej; det här är andra gången jag tappar bort ett av mina tennarmband. Förmodligen har jag inte sådan tur som förra gången, då den låg i garderoben. Den ligger säkert i en pjäxa på jobbet.
Sjukt trött på alla saker som försvinner...
