Jag gjorde upp en eld för Dig, och nu brinner hela skogen ner.
Jag vill bara ha Dig till att vilja ha Mig.
Jag har skaffat mig en hobby. Äntligen.
Eller, ny och ny, det är väl mer en nygammal hobby; pärlplattor!
Lägga pärlplattor och lyssna på Spotify är min nya grej. Har helt lagt av med att kolla på tv, som är alldeles för passivt (lägger upp bilder av mina verk, inom kort), och pysslar istället.
Och så var det Spotify; jag blir nästan stressad över att veta att jag kan lyssna på vilken låt jag vill (i stort sett) direkt! Fantastiskt! Och jag upptäckte hur fascinerande det är när man lyssnar på en låt, som man har hört hundratals gånger förut, och hör en helt annan låt. Man befinner sig på en plats i livet då låten får en helt annan betydelse, än vad den hade de första tvåhundranittionio gångerna.
Det låter klyschigt, men ack så sant det är.
And I hope it's gonna make You notice, Someone like Me.
Allt detta tyder på att Stockholmsveckan har börjat.
Mitt upp i allt detta kaos, har jag fått hemlängtan.
Jag hoppas att denna vecka passerar snabbt och smärtfri.
Come in, He said, I'll give ya' Shelter from the Storm
Det var på personalfesten i måndags, så jag vet inte om det riktigt räknas...
Jag blir lite trött på mig själv, när jag säger en sak och sedan går och gör precis tvärt emot. Speciellt nu, när jag faktiskt har någonting att förlora (förutom då min självrespekt, men det var längesedan den gick förlorad).
Nej, nu låter det lite väl patetiskt. Kan vara "mitt-i-säsongen-svackan" som slagit till. Det är bara att simma, som vanligt, det brukar ju liksom lösa sig då.
Ikväll har jag gjort egen müsli, tvättat och försökt få någon ordning på alla kläder som ligger utspridda på mitt rum. Inget Corazon ikväll, alltså. Det blir bara jag, Bob Dylan och en bok, efter en dusch och färgning av ögonbrynen.
Cause You can draw the line, don't throw You pearls at swine
Jag är jävligt nöjd över mig själv!
Jag har varit ute i backen och åkt telemark, två dagar i rad. något som jag har pratat om att jag ska pröva, men aldrig tagit mig för. Det är tokroligt! Och hela grejen att man lär sig något nytt, är sjukt inspirerande. Vad ska jag lära mig härnäst, liksom!?
Jag har börjat läsa en bok, vilket var ett tag sedan jag tog mig tid för. Visserligen är det en väldigt lättsmält Marian Keyes bok, men Den allvarsamma leken, som jag började med först, låg inte riktigt rätt i tiden just nu. Jag låg och läste hela tisdagkväll, när resten av byn var på Bygget. Och jag kände verkligen hur lite jag missade. Dessutom var jag pigg och glad morgonen efter, och därav fick en otroligt mysig dag i backen!
Jag har börjat träna på HC, vilket man faktiskt har tid med på kvällarna, istället för att gå på krogen.
Bara fördelar med mitt nya liv!
Nevermore.
Dags att se över vad som egentligen spelar roll i mitt liv, det vill säga att jag inte längre är i behov att umgås med människor som inte ger mig något. Som inte uppskattar hela mig. Jag är värd mer än så. Är så glad att jag har Annica här, för det enda man egentligen behöver är en person som alltid finns där och som kan plocka upp det lilla som är kvar, när man har gått sönder i tusen bitar. Vilket vi båda gör, lite nu och då.
Sen om det jag verkligen väntar på kommer imorgon, eller om några år, det skiter jag faktiskt i just nu. För just nu har jag allt som jag behöver.
It's in my Head, but you never get my Soul
Har haft säsongens (näst) bästa skiddag (den bästa måste jag, nästan motvilligt, säga var första dagen i Idre...)!
Jag och Kristoffer har dönat some serious pist, idag! Är glad att jag tog Legend istället för Power one, för det var en del lössnö i pisten på vissa ställen. Dock inte så mycket lössnö offpist...
Somnade nästan i solen uppe på Café Olympia, helt sanslöst underbart väder!
På väg upp en sista vända med gondolen, gjorde jag även dagens goda gärning; jag skulle precis sätta på mig skidorna, när det var en dam som inte kunde hitta sina skidor (våra hyrskidor). På platsen där hon lämnat skidorna stod ett par andra, likadana, så jag la mig faktiskt i hennes problem! Ringde hyran så de kunde kolla upp om det verkligen var någon annans skidor, vilket det var. De ringde damen vars skidor som stod kvar, och hon visste att de stod där, så hon hade inte gjort en förväxling. Jag skickade ner dam nummer ett med VM8:an, eftersom hon var helt utan skidor, och hon var tacksam över att jag åtminstone försökt att lösa problemet ("Det här kallar jag service!").
Japp, det är så vi jobbar på det här företaget!
Väl nere på hyran, för att få av mig all utrustning, svarade jag i telefonen eftersom de andra hade fullt upp. Då var det någon som hittat hennes skidor, så jag bad henne ta ner dem till oss. Ringde sedan damen med de förlorade skidorna för att tala om att de hade kommit tillrätta.
Fan vad jag älskar mitt jobb (även när jag är ledig)!
