I was definitely made for these Times
Att göra ett säkert val, eller att kasta sig in i något nytt?
De senaste valen, som kantat mitt liv, har ju varit det sistnämda. Så varför ge upp ett vinnande koncept?
Sälen eller Åre, det är det som är frågan.
Nu vet jag ju inte ens om jag fått jobbet, som säljare på Stadium, i Sälen, men jag tycker att gårdagens anställningsintervju gick riktigt bra! Det som gör valet så svårt är Man vet vad man har, men man vet inte vad man får, men är det inte det som gör livet så intressant?
Homesick, but now I know where Home is.
Så.
Om en vecka är jag på väg hem.
Och när jag kommer hem ska jag göra något som jag inte gjort på ett tag; jag ska ut på en fjällvandring. Det som mest kändes som pest och pina när man var liten, har nu blivit någonting som är värt att uppskattas. För första gången ska jag upp på Helgas, och förhoppningsvis så tillåter vädret att man kan se ända bort mot Åreskutan.
Och efter det, ska jag längta efter vintern.
Om en vecka är jag på väg hem.
Och när jag kommer hem ska jag göra något som jag inte gjort på ett tag; jag ska ut på en fjällvandring. Det som mest kändes som pest och pina när man var liten, har nu blivit någonting som är värt att uppskattas. För första gången ska jag upp på Helgas, och förhoppningsvis så tillåter vädret att man kan se ända bort mot Åreskutan.
Och efter det, ska jag längta efter vintern.
I'm going on, and I promise I'll be waiting for You.
Jag bär omkring på en känsla som jag inte riktigt känner igen; hemlängtan.
Och det är väl inte så konstigt egentligen, men det är en känsla som jag har väntat på. Det behövdes en hel vinter och en, alldeles för kort, sommar hemifrån, men nu känner jag den. Och jag tycker att det är ganska mysigt.
Jag har bestämt mig för att göra någonting åt denna känslan. Det blev alltså inte så mycket med mina planer på att stanna i Stockholm hela hösten, och visst blir jag ganska trött på mig själv som har så svårt att hålla fast vid saker jag planerat, men samtidigt så är jag glad över att jag samtidigt alltid gör det jag känner för. Och att jag alltid gör det som får mig att må bra. (Här skulle det ha skrivits om mina otroligt goda vanor som jag kan skaffat mig under min vistelse i mitt Stockholmshem, men av erfarenhet så vet jag att det är dumt att lägga onödigt mycket press på sig själv genom att berätta alldeles för mycket för andra, så jag nämner inget om det.)
"Vi ligger alla i rännstenen, men vissa av oss tittar på Stjärnorna."
- Oscar Wilde
Och det är väl inte så konstigt egentligen, men det är en känsla som jag har väntat på. Det behövdes en hel vinter och en, alldeles för kort, sommar hemifrån, men nu känner jag den. Och jag tycker att det är ganska mysigt.
Jag har bestämt mig för att göra någonting åt denna känslan. Det blev alltså inte så mycket med mina planer på att stanna i Stockholm hela hösten, och visst blir jag ganska trött på mig själv som har så svårt att hålla fast vid saker jag planerat, men samtidigt så är jag glad över att jag samtidigt alltid gör det jag känner för. Och att jag alltid gör det som får mig att må bra. (Här skulle det ha skrivits om mina otroligt goda vanor som jag kan skaffat mig under min vistelse i mitt Stockholmshem, men av erfarenhet så vet jag att det är dumt att lägga onödigt mycket press på sig själv genom att berätta alldeles för mycket för andra, så jag nämner inget om det.)
"Vi ligger alla i rännstenen, men vissa av oss tittar på Stjärnorna."
- Oscar Wilde
I just don't know what to do with Myself.
Helgen bjöd på mys med Lovisa; middag i Åkersberga på fredagen och Popaganda, en orgie av Cheap Monday, tygväskor, stickade tröjor och Converse, på lördagen. Det var ett skönt avbrott i min vardag av tristess, och nu lyser kreativiteten och livsglädjen återigen med sin frånvaro.
Jag kanske ska se det här som min chans att ta alla, väl förtjänade, pengar och göra the Trip of my Life (en resa alltså, inget annat...). Jag menar, inte vet jag när jag får tiden över nästa gång, om jag nu snart ska börja ta tag i livet, sluta säsonga och börja plugga?
Jag kanske ska se det här som min chans att ta alla, väl förtjänade, pengar och göra the Trip of my Life (en resa alltså, inget annat...). Jag menar, inte vet jag när jag får tiden över nästa gång, om jag nu snart ska börja ta tag i livet, sluta säsonga och börja plugga?
