What have I done to fall so hard for You...
Jag fick låna en bok av mamma som hon tyckte att jag skulle läsa; The Secret.
Lite flummigt, men i korthet så handlar den om "attraktionslagen", som funkar på samma sätt som gravitationslagen. Alltså; tankarna som man tänker attraherar liknande tankar och händelser. Man skapar, i stort sett, hela sitt liv tifrån de tankar man tänker, och känslor man har. Enkelt så kunde det beskrivas som en tv-mast; man attraherar de händelser och känslor som passar in på tankarna.
Den menar alltså att man kan påverka hur ens framtid ska bli, genom att "tänka" sig till hur man vill att ens tillvaro ska vara. Viktigt var det att komma ihåg att tankarna styrs av känslor, så för att kunna arbeta med de positiva tankarna var man först tvungen att ha positiva känslor.
Slutsats:
Jag har då försökt mig på detta, som ett experiment. Och det är mycket svårare än man tror. Människan har en tendens att fokusera mer på det negativa, så grundförutsättningarna är alltså inte de allra bästa...
Konstigt att det är så egentligen, för det märktes verkligen att det är så otroligt mycket enklare att tänka i negativa banor. Ett trick man kunde använda sig av, var att göra en lista på saker man kunde tänka på, eller göra, när tankarna (läs: känslorna) ville vandra åt det negativa hållet.
Här är några saker som står på min lista:
* Planera resor jag ska göra (har börjar på en scrapbook med utklipp från resetidningar)
* Läsa Rocky
* Spela upp vinjetten till CSI NY
* Tänka på mina framtida universitetsstudier
* Se fram emot kommande säsongen i Åre
* Minnas kvällarna i huset på Koster då jag, Carro, Mia och Elin inte kunde sova eftersom vi aldrig kunde sluta skratta...
Det behöver alltså inte vara så märkvärdiga saker, huvudsaken är att de gör att man får den där härliga känslan i magen, och det är oftast de små sakerna som gör det.
Lite flummigt, men i korthet så handlar den om "attraktionslagen", som funkar på samma sätt som gravitationslagen. Alltså; tankarna som man tänker attraherar liknande tankar och händelser. Man skapar, i stort sett, hela sitt liv tifrån de tankar man tänker, och känslor man har. Enkelt så kunde det beskrivas som en tv-mast; man attraherar de händelser och känslor som passar in på tankarna.
Den menar alltså att man kan påverka hur ens framtid ska bli, genom att "tänka" sig till hur man vill att ens tillvaro ska vara. Viktigt var det att komma ihåg att tankarna styrs av känslor, så för att kunna arbeta med de positiva tankarna var man först tvungen att ha positiva känslor.
Slutsats:
Jag har då försökt mig på detta, som ett experiment. Och det är mycket svårare än man tror. Människan har en tendens att fokusera mer på det negativa, så grundförutsättningarna är alltså inte de allra bästa...
Konstigt att det är så egentligen, för det märktes verkligen att det är så otroligt mycket enklare att tänka i negativa banor. Ett trick man kunde använda sig av, var att göra en lista på saker man kunde tänka på, eller göra, när tankarna (läs: känslorna) ville vandra åt det negativa hållet.
Här är några saker som står på min lista:
* Planera resor jag ska göra (har börjar på en scrapbook med utklipp från resetidningar)
* Läsa Rocky
* Spela upp vinjetten till CSI NY
* Tänka på mina framtida universitetsstudier
* Se fram emot kommande säsongen i Åre
* Minnas kvällarna i huset på Koster då jag, Carro, Mia och Elin inte kunde sova eftersom vi aldrig kunde sluta skratta...
Det behöver alltså inte vara så märkvärdiga saker, huvudsaken är att de gör att man får den där härliga känslan i magen, och det är oftast de små sakerna som gör det.
Livet är en komedi för den som tänker, en tragedi för den som känner.
Efter senaste tidens svackor, har jag nu börjat känna igen mig själv igen.
Mer eller mindre.
Denna kväll har spenderats framför datorn och diverse universitetsutbildningar; jag vill börja plugga!
Eller vill jag det? Vill jag bara det för att få lite struktur i min vardag och en fast punkt i mitt liv? Jag menar, det är ju inte det som kännetecknar en säsongares vardag direkt...
Så, vad ska jag blir när jag blir stor då?
Kvällens yrkesefterforskningar har dominerats av socionom (jag hade då tänkt mig en karriär som skolkurator) och fritidspedagog (där är väl bilden; jag, ett gäng trasiga förortskids och en skidutflykt. Jobbigt? Ja, förhoppningsvis, men säkert värt det.). Det är ungdommar jag vill jobba med, så mycket vet jag.
Men det är mycket jag inte vet.
Mer eller mindre.
Denna kväll har spenderats framför datorn och diverse universitetsutbildningar; jag vill börja plugga!
Eller vill jag det? Vill jag bara det för att få lite struktur i min vardag och en fast punkt i mitt liv? Jag menar, det är ju inte det som kännetecknar en säsongares vardag direkt...
Så, vad ska jag blir när jag blir stor då?
Kvällens yrkesefterforskningar har dominerats av socionom (jag hade då tänkt mig en karriär som skolkurator) och fritidspedagog (där är väl bilden; jag, ett gäng trasiga förortskids och en skidutflykt. Jobbigt? Ja, förhoppningsvis, men säkert värt det.). Det är ungdommar jag vill jobba med, så mycket vet jag.
Men det är mycket jag inte vet.
My fingertips are holding on to the cracks in my Foundation.
... skönt att känna att jag fortfarande har någon form av kreativitet kvar.
Hej, här kommer Segertåget...
Jag längtar.
Jag vågar nästan påstå att jag aldrig har längtat så mycket som nu.
Säsongen i Åre kommer att äga den här gången, på riktigt.
Den rådande svackan i träningen tänkte jag ta och skita i det den här gången, och bara fortsätta.
Har målat naglarna och fått min The Hills - dvd, för att få en liten guldkant på min vardag.
It's good.
All good.
