Det snurrar i min skalle
Nu.
Jag vill ha ett jobb att gå till varje morgon.
Jag vill ha struktur och rutin i mitt liv.
Jag längtar så mycket att jag redan har gjort sex stycken matlådor, som bara ligger och väntar på att jag ska ta dem med dem till jobbet och förtära dem till lunch.
Jag har börjat snusa mini-portion för att det inte ska synas så mycket (vilket gör att jag får värsta nicokicken när jag väl tar en vanlig).
Hela grejen med längtan efter rutin har fått mig på allvar att fundera över att börja plugga. Men samidigt, om jag börjar så är jag rädd (eller, rädd och rädd, mer bekymrad) över hur jag kommer att känna när vintern kommer...
Jag är förväntansfull.
Måste skriva en liten rad om vänner, när jag ändå är igång.
Man måste vårda sina relationer (det gäller inte bara vänner, utan även familj), och, enligt mig, så förstår man själv hur man bäst kan vårda en relation. Och om det är relation värd att behålla, så är själva vårdandeprocessen inte speciellt ansträngande. Tycker man att det är onödigt, eller känns som ett alldeles för stort projekt, kanske det inte är värt det, helt enkelt.
Ba ba ba
And I miss the old You like you miss the old Me.
Jag har inte läst så mycket i The Secret på ett tag nu, och ska jag vara ärlig så måste jag nog läsa om allt som jag läst hittills. Det är så mycket information att ta in, och jag vill verkligen kunna ta in allt. Jag vill så gärna tro att man själv kan forma sitt egna liv, och jag vill så gärna lära mig hur.
Hittade en lista, i en av många anteckningsböcker som huserar i min byrålåda, och jag hittade en lista jag gjorde förra sommaren över saker jag vill göra i mitt liv. Jag tog fram den och gjorde några kompleteringar, jag menar, jag måste ju ha mål som jag kan uppfylla;
* Skriva en bok
* Cykla i Toscana
* Vandra i Alperna
* Göra en vintersäsong i Whistler
* Starta ett band, ev. bli sångerska i ett redan bildat band (Ebbot, ring mig?)
* Göra en musikvideo/skidfilm
* Plugga
Känner mig full av energi igen, och med risk för att få det här till en form av självhjälpsblogg, så borde alla göra en sådan lista. Det är underbart när man faktiskt inser vilka möjligheter som livet har att erbjuda.
I got a whole lot of Living to do before I'm there...
Gårdagens kapitel behandlade vikt, och jag citerar;
"Övervikt har skapats av dina tankar om det. För att uttrycka det på enklast sätt: Om någon är överviktig har det uppstått genom att personen har tänkt "feta tankar", vare sig personen medveten om det eller inte."..."Oavsett om människor fått höra att de har låg skäldkörtelfunktion, låg ämnesomsättning eller ärftlig betingad övervikt handlar det i själva verket om att de tänker "feta tankar": Om du ser någon av de här omständigheterna som tillämplig på dig och tror på den, då måste det bli din upplevelse och du kommer att fortsätta vara överviktig."
Alltså, tycker man själv att man är överviktig kommer man städigt att dra till sig upplevelser om att så är fallet (tv-masten, man attraherar de bilder som stämmer med de tankar man sänder ut), och man kommer att fortsätta att vara det eftersom det ska stämma överens med den bilden man har av sig själv.
Jag citerar vidare;
"Mat är inte orsaken till att människor går upp i vikt. Det är tanken att mat orsakar viktökning som ger upphov till det. Kom ihåg att våra tankar är den primära orsaken till allting, och att allt annat är effekter av våra tankar."
Ja, det kanske ligger något i det, men jag tycker att det hela börjar spåra lite nu.
Vilket projekt jag har gett mig in på...
It better be Someone special, it better be for Real this time.
Jag ogillar verkligen att jag blir på dåligt humör när bakfyllan har tagit över min kropp. Det är få gånger man känner sig så missnöjd över sin livssituation, som efter en riktigt hård helg.
Samtidigt så är det ganska skönt med en dag (ibland krävs det två...) med självömkan, då man riktigt få gräva ned sig i sin misär. För jag tror faktiskt att man måste få vara riktigt låg, lite nu och då, för att kunna få reda ut vad man ska göra för att göra allt bra igen. Att då försöka vara överpositiv är lite som att lura sig själv, samtidigt som man missar chansen att ta itu med sina problem. Hellre inse och ta itu med det, än att bunkra upp dem. Det kommer ju ändå alltid fler saker att reda upp, så varför hamstra?
Sometimes we all have bad days, when everything feels far away...
Gjorde mitt livs största misstag, hittills, i natt.
Jag satt uppe och kollade på Filip och Fredriks Racet till Vita Huset (fast jag måste ju erkänna att jag slummrade iväg lite nu och då), men jag gav upp vid 5-snåret, då det kändes som att det där nog skulle ta lite längre tid än planerat. Döm av mitt stora missnöje, då jag imorse fick veta att Obama gett sitt vinnartal bara några minuter efter att jag erkännt mig själv besegrad av John Blund.
Trösten finner jag dock i att han faktiskt vann! För jag antar att jag inte är ensam att känna tårarna bränna i ögonen, då man tänker på att det för första gången, i USAs historia, ska flytta in en afro-amerikansk familj i Vita Huset.
För att återigen spinna vidare på mitt experiment om attraktionslagen, så blev jag påmind om en annan tanke jag kan fylla mitt nedtyngda sinne med (när det väl infinner sig); om jag dök upp till jobbet och utstrålade att jag vaknat på helt fel sida, i vintras, tog min vän Philip tag i problemet genom att spela upp Salem al Fakirs "Good Song", på sin mini-disc (och bara tanken på att snubben fortfarande använde en mini-disc kan ju framkalla ett leende på läpparna), och ställde sig mitt framför mig och sjöng:
"Sometimes we all have bad days, when everything feels far away. If you ever let me, I do my best to bring you up again."
Och dagen var räddad.
Goda dagar är förbi...
Till Fredrika, för att hon inte trodde på mig när jag sa att var snö ute.
(Tyvärr så har de senaste dagarnas töväder gjort sitt bästa för att förstöra min stora entusiasm, och stora längtan, för det som komma skall...)
The Show must go on!
Vill någon låna min Ipod?
(Borde nästan satsa på att designa en hel kollektion...)
