Time of my Life
Jag har inte tagit hand om mig själv den senaste tiden, men å andra sidan så har det varit värt det. Okej, jag är lite trött på mig själv att jag tappade bort mitt kort och körkort igår (favorit-i-repris från förra säsongen), för jag gör det ju inte direkt lätt för mig. Men shit happens, och det är bara att fixa.
Firade nyår igår, orka trängas på byn med alla stockhomare ikväll, så de första dagarna på året ska bestå av sömn. Uttrycket "ladda batterierna" känns plörsligt helt rätt i år.
(Och överskriften; sista låten på Bygget igår. Blasé? Javisst, men kvart-i-två känns det som en självklarhet.)
Time on Time
Och det tog inte länge förrän jag förstod varför jag hamnade här, och inte någon annanstans.
Måste också berätta om gårdagens incidenter, en heldag med klantighet. På jobbet satt jag i telefonen hela dagen, och ringde runt till gäster som hade förväxlat skidor med varandra (jag har fortfarande ett par på rymmen). Sen skulle jag hjälpa Knoppen och skjutsa in skidvagnar med färdigslipade skidor, och råkade välta en alldeles utanför ett fullsatt Liten Krog. Ska tilläggas att det nästan är en fysisk omöjlighet att välta en sådan. Kassan diffade ganska rejält, i slutet av dagen, och vi kunde inte förstå hur det hade gått till. Väl påväg hem, bort från all olycka, gick jag in på ÅreTobak för att köpa snus (som var den enda lyckan här i livet, just då). Där bjöds det på pepparkakor, så jag tog ett gäng innan jag gick, och tänkte att det är jag fan värd. Jag hann inte långt innan jag halkade, med ett fantastiskt högt "whhooooops" (ifall någon hade missat själva vurpan) och fulla munnen med pepparkakor. Väl hemma skulle jag göra mig en omelett, och hade sönder ett ägg i kylen. I duschen lossnade munstycket från slangen, och skapade en brandslangeffekt, vilket resulterade i vatten i hela badrummet. Gick på Dahlboms med Fredrika, Tove och Julia, och klämde mig på spolningsgrjen på toaletten (en sådan som sitter på väggen). Det röda vinet smakade dock gudomligt, efter en dag som denna. Dagen var dock inte slut bara för att klockan passerade tolv. Vid skapandet av nattamackan, skar jag mig på brödkniven.
Man kan inte göra så mycket annat än att bara garva åt det. För det är ju egentligen helt hysteriskt roligt, och jag tror att det var någon som drev med mig. Någon med humor.
Disturbia
(Rätt svar: Inte ett jävla dugg!)
I'm Sorry, he's mine...
Ikäll åkte jag längd med syrran, efter jobbet, och nyss kokade jag en morotssoppa. Känner mig alltså hyfsat nöjd med tillvaron just nu... Imorgon blir det jobb, rånutbildning och P-tisdag på Bygget med Fredrika, som äntligen har flyttat upp igen!
It's gonna take a lot to drag me away from You
Nu har det börjar på riktigt!
Kände mig helt slut i fötterna, och benen, efter gårdagens elvatimmarspass. Men jag fick några moments som visade varför jag är här igen.
Såg Petter gå förbi skytfönstret igår (när jag stod och pilladebort de gamla Skidåkarna-dekalerna med ett rakblad), och det gjorde i alla fall min dag, även fast Jocke, Adam och Johnny inte alls förstod det fräna med det. Hans hus ligger ju tydligen i Ängarna, och dessutom var det någon som hade haft E-type i kassan på Ica Björnänge, så jag, Lovisa och Elias håller på att klura lite på någon form av kändisguidning som vi kan dra in lite extra cash på...
Ikväll är det säsongpremiär på Bygget, med Timbuktu, så det är väl bra att jag är ledig på lördag. Ska försöka åka skidor med syrran i helgen också, var förbi på Kompaniet och fikade med henne idag. Hade sådan tajming att jag blev bjuden på tårta!
I am Definitely made for these times!
Gött.
Allt känns göttans gött!
Jobbade första dagen på The Square idag, och även fast det tog ett tag att komma ihåg vilka knappar man skulle trycka på, koden till lunchrummet, hur man tryckte ut ett liftkort (ja, jag hade faktiskt glömt bort hur själva processen gick till...) och vilket nummer som gick till Backoffice. Men nu sitter det, hoppas jag, för imorgon sitter jag i kassan på Kabin.
Gårdagskvällen var helt fantastiskt bra! Grillning i Rödkullen, mingel med båda gamla och nya, chill på Dahlboms med Lovisa och en underbart trevlig överraskning...
Som min status på facebook sa; Jennie upplever en inre frid.
I will always be your Soldier
Göteborg med Jennie-darling lockar mer och mer faktiskt. I natt när jag pratade med henne så insåg jag att vi inte är skapta för att vara långt ifrån varandra. Jag behöver henne mest av alla. Hon är så smart. Min personliga rådgivare. Ibland ignorerar jag hennes råd, men det visar sig alltid i slutändan att jag skulle ha lyssnat på henne.
Om alla skulle ha en Jennie så kanske det skulle vara fred på jorden, typ.
- thissongisaboutyou.blogg.se
It's a brand new Day
Så där.
Nu behöver jag bara fördriva två dagar till, sedan blir det intro.
Idag har jag hängt med Adam på hyran och hjälp till att piffa lite. Volontärarbete, så desperat är jag!
Jag har också köpt ett album som jag klistra in alla mina resurklipp i, för att kunna skapa min alldeles egna resebok. Har även "hunnit" med att träna, diska och raka benen.
När Annica kommer hem ska vi möblera om och julpynta!
För att återgå till The Secret, så gjorde jag ett litet experiment i fredags. I boken stod det at man kunde få saker och ting att bli precis som man ville (det fanns ett exempel på en snubbe som alltid hittade en parkeringsplats, på de mest trafikerade gatorna, genom att alltid visualisera en parkeringsplats precis där han ville ha den. Fungerade i 95% av fallen...). Så, jag visste att jag skulle fika med Moa, i Östersund innan jag skulle ta bussen hem, men jag visste inte var. Kvällen innan så föreställde jag mig att vi satt på Tings och att hon hade med sig någonting åt mig. Jag fantisearde inte så noga, men det skulle vara någonting som hon hade gjort, eller hittat, som handlade om skidåkning. Långsökt kanske, men när jag klivit av tåget från Åre, ringde jag henne. Hon satt då på Tings(!) redan (nu är det väl inte så konstigt, eftersom vi oftast finner oss sittandes på Tings med en latte i handen, men ändå). När kommer dit, så hinner jag knappt krama om henne och sätta mig ned, förrän hon ger mig tidningen och visar mig ett reportage om hur lätt det är att få jobb som skidlärade i USA, som hon tyckte att jag skulle läsa.
Ja, vad ska man säga...
