Like a Rolling Stone
Imorgon jobbar jag på dagis hela dagen, sen träning i Funäsdalen, hem och efter det tar jag bilen till pappa i Rörön. På fredag morgon skjutsar han mig till Östersund där jag hoppar på bussen upp till Sandra i Umeå. Sjukt många mil ska läggas bakom mig under dessa dagar, men det gillar jag! Jag mår som bäst när jag befinner mig på resade fot, ständigt på väg mot något, med det allra nödvändigaste i en väska.
Ska bli underbart roligt att få hänga med Sandra under hela helgen, det blir alldeles för sällan nu mera...
Imse, vimse Spinel
Jag är extremt rädd för spindlar! Eller, rädd är kanske fel ordval, men de gör mig otroligt illa till mods. Speciellt när de befinner sig på platser där de inte ska vara. Som i min säng, till exempel.
I söndag när jag hade lagt mig för att läsa, kom det en spindel och kröp vid mitt huvud. Jag blev så chockad att jag inte ens kunde ge ifrån mig ett spontant skrik, som jag alltid annars brukar göra. Jag bara satte mig upp, utan att ens våga andas, och stirrade på den. När jag väl kom på mig själv att inte göra något, gjorde jag en hastig manöver och gick med bestämda steg till mamma. För det är hon som får plocka bort dem.
Jag vet att det är jättelöjligt, men det kan inte hjälpas!
Efter att ha vänt uppcohner på mina sängkläder, kunde hon fortfarade inte hitta den. När jag bad henne för tredje gången att skaka täcket, så insåg jag hur otroligt irrationell jag var. Jag menar, klart som fan att den drog! Den blev säkert lika rädd som jag. Nästan.
Jag var dessutom inte bara irrationell, jag kände mig precis som 4 igen. Och jag förstod det komiska i situationen. Trots det så sov jag i mammas säng den natten!
Innan jag skulle sova igår, så vädrade jag alla sängkläder och dammsög hela rummet; you gotta do what you gotta do!
Take me back to Paris!

Nästa sommar ska jag resa upp alla mina pengar som jag tjänat under vintern! För det bästa man kan köpa för pengar är upplevelser...
(Den här bilden är tagen under en händelserik helg i Paris, i våras. Dit måste jag åka igen!)
I'll be there for You
Det är så fint på något sätt, och jag undrar just hur många människor de har fått att fundera över om de någonsin ska hitta en lika bra vän, en sådan som det riktigt "klickar" med. Jag tänker mig att principen är den samma som att hitta en kärlekspartner att dela livet med.
Och frågar man mig, så är vännen i fråga mycket viktigare.
För att sluta med ett citat, från Christina i Grey's Anatomy, man vill ju finna den som man kan referera till som "my person".
Song of the Day: I'll be there for you - The Rembrants
Money is Good
Även fast jag egentligen hatar pengar, och att allt ska kosta så himla mycket, så känns det så himla bra när man har tjänat ihop en liten summa. Det är ju faktiskt så att man inte klarar sig utan pengar, men jag har alltid tyckt att man istället borde införa byteshandel. Känns mer humant på något sätt.
Men jag har alltså kommit att uppskatta den där känslan man får då man köper något, för oftast dyra pengar, med eget tjänade pengar.
Jag följde med min svägerska, Annika till Ösd idag, och vi kom att diskutera sådana som lever av andra. Hur kul kan det vara? Halva nöjet är ju just att känna att man unnar sig att shoppa, eftersom man har friheten att själv bestämma över sin ekonomi.
Det var en trevlig dag för övrigt, och vi tog vägen över Funäsdalen hem för att träna på gymmet. Hon var lite opepp i början (jag också, samtidigt som vi båda hade myror i kroppen), men det var lätt värt den lilla omvägen! Kommer garanterat att sova som en prinsessa i natt.
(Jag köpte ingenting dock, förutom strumpor. Jag var inte på shoppinghumör, och bloggens ämne var ett resultat av mitt lönekuvert som låg på bordet när jag kom hem. Ska unna mig ett par Quicksilvertäckbyxor nästa gång...)
Song of the Day: ADHD - Jonas Game
Forget my Eagerness
Nej, så fort jag ser åt vilket håll det går åt, så vill jag ha allt på en gång. Och det är då det går sönder.
Det som dock gör mig otroligt förvirrad är att vi ständigt matas med buskapet om att "vi har så lite tid" och "ta tillvara på tiden!", samtidigt som man bland måste ge mycket tid år vissa saker. Men hur ska man veta vad som behöver tid och inte?! För jag har tydligen ingen som helst fingertoppskänsla när det gäller sånt!
Rent generellt så borde alla bli bättre på att stanna upp och uppskatta det som man redan har. Har vi inte lärt oss än att gräset inte är grönare på andra sidan? Vår tids största klyscha, men vad hjälper det när ingen lyssnar till den?
I hope I'm wrong berfore I die of Boredom
Just nu försöker jag bara få tiden att gå så fort som möjligt så att jag kan få börja jobba i Åre. Samtidigt så känns det ju så himla dumt att bara "sitta av en massa tid", kan jag inte hitta på något vettigt att göra under tiden? Heltid på dagis hela november, skulle sitta fint.
Jag har i alla fall besämt mig för att åka hem imorgon, det var skönt att vara här, hos Jessica. Fan, vad jag har saknat Östersund!
Och fan vad jag har saknat Sandra och Jessica! Det mest underbara med hela helgen är att det inte har märkts att vi har varit borta från varandra. Det har känts precis som vanligt, med allt vad det innebär. Och det känns så himla tryggt. Men det är väl det som menas med riktig vänskap.
Song of the Day: Paul Weller - Kristian Anttila
A summary
Den här helgen har varit (är) så himla intensiv.
I fredags åkte jag på värsta snefyllan, så otroligt orutinerat.
Skulle egentligen ta det lugnt igår, men det blev ju som det blev. Nu har precis tagit en dusch, men känner mig fortfarnde ofräsch. Och trött.
Har inte riktigt bestämt när jag åker hem, men det känns inte som att jag har så bråttom hem.
Song of the Weekend: Please, Please, Please - Shout out Louds
3 things which made my Day
- På gymmet idag spelades Coldpalys "x & Y", kanske inte den mest självklara musiken, men det kändes lite mer hemtrevligt på något sätt.
- Editors har, för närvarande, den snyggaste videon på Mtv. Kan även vara så att det är den bästa låten, (alltså An end has a Start), men det låter jag vara osagt.
Another day leaves so Slow
Jag och Lovisa diskuterade precis det här för några dagar sedan, och det vi kom fram till var att man får ångest över att man inte gör någonting, och sen kan man inte göra någonting på grund av all ångest. Det blir en ond cirkel.
Idag var ett klockrent exempel på en sådan dag. Hela förmiddagen gick åt åt att fundera ut hurvida jag skulle ta en promenad eller inte. Och man kan väl säga att jag fortfarande funderar. Som en liten parantes i allt funderande, passade jag på att städa en garderob och slängde en massa kläder och tyger som jag, av någon outgrundlig anledning, hade sparat. Jag har nämligen kommit fram till att gamla kläder och saker, som inte används, bara är i vägen och hindrar en från att gå vidare i livet. En teori som jag även försöker överföra till min kära mor, och som går sådär. När det var över, tog jag fram en massa gamla tyskapapper från skolan, eftersom en uppfräschning är på sin plats då jag skrev i ansökningen till Skistar att jag kunde prata tyska.
Radion har varit mitt ständiga sällskap idag, och jag vill passa på att rekomendera Christer i P3. Ett helt underbart trevligt program!
Song of the Day: A Littl Bit - Lykke Li
It's Sunday, I'm not in Love
Hade dagens avsnitt av Andra Avenyn i bakgrunden när jag läste mina tidningar, som jag unnade mig efter träningen (Åka Skidor och Modette), och det första jag hörde var att de har Friday I'm Love med The Cure som vinjettmusik! Sedan så hördes såväl David Bowie, med Heroes, och Morrissey.
Jag vet inte om jag ska tycka att det är bra med en serie som innehåller bra musik, eller om det bara ska ses som ett patetiskt försök till att tilltala "rätt" publik. Jag menar, de har ju tagit de mest lättillgängliga låtarna från artister som (i alla fall har varit) på musikens bakgård. Och följden av det blir ju att det snart existerar en masssa brats som tycker att The Cure har skrivit soundtracket till deras liv. Vilket är helt fel.
Så jag har nog bestämt mig för att jag tycker att det är ganska dåligt.
En Kent-dag
Det är otroligt störigt när man har en riktigt dålig dag, och man inte riktigt vet varför eller hur man ska göra för att den ska bli bra. Och ska jag vara ärlig, så är det nog bara att försöka ta sig igenom dagen så att man får gå och lägga sig och vakna upp till en ny dag.
Jag tar mig igenom dagen genom att lyssna på Kent. Vilket känns som den ultimata klyschan, men det är så befriande att lyssna på dem när man är lite låg. Och dessutom så var det väldigt längesedan som jag lyssnade på dem, och jag blev faktiskt lite glad när jag upptäckte hur bra de är! Jag hade nästan glömt bort det. Så dagen var inte helt igenom dålig trots allt.
Och på tal om bortglömd musik, så har jag återfunnit Coldplays "A Rush of Blood to the Head", fan vilken underbar platta det är!
Song(s) of the Day: Berg&Dalvana - Kent
Clocks - Coldplay
Honesty
Igår gjorde jag någonting som jag önskar att fler borde göra, och som jag önskat att fler hade gjort mot mig. Jag talade om för Honom att jag inte vill att det ska vara/bli seriöst.
Fan, vad jobbigt och svårt det var, men jag fick ur mig det jag ville ha sagt. Något så när, i alla fall.
För det är ju faktiskt så, för att citera Rocky;
"man vill ha kakan, äta upp den, trycka upp den i fejset på någon, äta den och beställa in tusen till."
Och det är ju också så att ingenting är svart eller vitt, och även fast jag vet att jag inte vill ha den där kakan, så vill jag åtmindstone ha halva kvar så att jag kan äta lite på den ibland. Just det där är ingenting som jag är speciellt stolt över, men det är så som jag känner och tänker just för tillfället. Och nu vet Han om det.
Så glömt inte att (klyscha-varning!!) ärlighet vara längst.
Senare, samma kväll:
Jag har försökt att ringa, men mobilen är avstängd. Men jag förstår verkligen att jag inte är så populär just nu.
Jag vet inte om jag ska vara glad eller bara frusterad över min empati, för nu har jag riktigt dåligt samvete. Och egentligen så är det ganska egoistiskt av mig att känna så. Jag borde egentligen bara släppa det där nu.
Det blir ju inte bättre för någon av oss om jag ska hålla på och stöka i det där.
Det är överspelat, helt enkelt.
(Vore helt suveränt om jag bara kunde lämna det så där, med en snygg one-liner, men jag vet att jag kommer att ringa tills jag får svar och sen blir det ju som det blir....)
Song of the Day: Bend to Squares - The Postal Service
Beatutiful People
Kollade precis på en konsert med Nina Ramsby och Martin Hederos (från TSOOL) och jag blir lika kär varje gång jag ser honom spela! I vanliga fall så tycker jag bara att han ser sådär halvbra ut, men när han sätter sig bakom pianot blir han så vacker. Trots den taskiga hållningen.
Men det är någonting med personer som man ser göra någonting de behärskar riktigt bra. Fula (ja, jag kommer inte på någon bättre formulering) personer blir vackra när man ser dem utföra något som de brinner för, musik i det här fallet.
Sami från Kent, samma sak ; sjukt attraktiv när man ser honom live med en gitarr! Likaså Markus Krunegård från Laakso, är väldig het även då han sjunger, the list goes on and on...
Såklar gäller det inte bara manliga musiker (se bara på Nina Persson från The Cardigans, fast hon är ju, i och för sig, snygg hela tiden...), men det var just dem jag refererade till just nu.
Song of the Day: God Damn It - Petter
The day after the Night before...
Skälet bakom det fåniga leendet är gårdagens date, som blev tokigt lyckad, men det tänker jag inte skriva så mycket mer om just nu.
Okej, jag kan säga att den innehöll vin, renkött, mycket garv och mys.
Vi får se vart det hela är på väg...
Song of the Day: The Quiz - HelloSaferide
Oh, these busy Days!
Men saken är den att jag har haft lite fullt upp de senaste dagarna. Veckan började med ett telefonsamtal, halv 8 på morgonen, och då var det bara att sätta sig i bilen och åka till dagis. När jag väl kom hem igen, var det bara att byta om till träningskläder och åka iväg till Funäsdalen och vara på gymmet en timme, för det hade jag ju redan bestämt kvällen innan.
Idag är det bara tisdag, men det känns som att det är torsdag, för efter dagis idag så var det middag hos brodern och sen iväg för att måla lite (på det där jävla skotergaraget som PG tagit på sig att måla, men som jag gör istället, även fast det egentligen är försent för att måla så både han och jag har dåligt samvete). För det är där jag spenderar mina lediga timmar, då vädret tillåter. Hela förra veckan såg ungefär likasad ut, men jag klagar inte! Jag har det hellre mycket att göra, än ingenting.
Har även hunnit med en sväng till Ljusnedal på Oktoberfest, vars "rester" jag fortfarande lever av...